Födelsedagsbarnet!

Idag fyller min underbara Stoffe år! 

Massa roliga människor har varit här och ett underbart väder dessutom! Perfekt dag och det ger mig så mycket energi att kämpa vidare denna veckan!

På fredag har jag kommit halvvägs!

Att ha på huvudet när håret försvinner?

Nu när håret börjar försvinna så får man ju hitta på saker att pryda skallen istället!

Här är några förslag jag testat idag!

Såhär fin är jag utan någonting. Vill helt enkelt inte se ut som en tosig unge som ser ut att man blivit arg att man rivit bort allt sitt hår! Så här kommer mina förslag!

Man kan hitta ett mysigt täcke

Eller en bra bok

Ett bra paraply! (Givetvis från ullis!)

Eller varför inte en microhållare?

En fin inbjudan till Anna och Mats bröllop!

Eller varför inte en tidning?

En bra skål från Ikea

En turban?

Finns massor saker man kan hitta på! Och bara fantasin sätter gränserna!

Idag hade jag en vanlig sjal på huvudet, men imorgon kanske jag sätter en katt eller något på huvudet, vem vet!

Lördag

Lördag och hela dagen spenderades tillsammans med mamma!

Jag har haft fantastisk energi idag och vi har hittat på massor.

Stoffe och Putte började fixa med altanen!

Mamma och jag myste i Mörrum, där det vad premiärfiske! Massa folk och fina änder

Åkte och hälsade på storebror en sväng!

Myste hos mormor en sväng!

Ikväll skall jag vara hos mamma och försöka bada! Kliar fruktansvärt i huvudet nu när man tappar håret. Förhoppningsvis hjälper det mig att få bort lite av det och med hjälp av lite smörjde som mamma har här hemma så ska det nog bli bättre! 

Fredag

Hur ledsen man än kan bli, att lyckas tappa hela humöret, att inte känna hoppet, då blir man så glad att man har alla underbara människor runt omkring sig. 

Igår var det en dålig dag här för mig. Jag mådde fruktansvärt illa, var väldigt ledsen, fruktansvärt trött på situationen. Ville bara få allting klart här i Lund så jag skulle kunna börja leva som en vanlig människa igen. 

Hela dagen fick jag en massa fina sms, samtal, underbara kramar och på kvällen var jag som en hel annan människa. Det var skönt att vara lite låg, men det var ännu bättre att känna hoppet igen. 

Ni ska veta hur mycket det betyder för mig att ni finns för mig!

Och ännu en sak som gör mig så himla glad är att vi nu är 47 anmälda till blodomloppet i Karlskrona! På min födelsedag, med namn "Jennys lyckorus" och jag blir så himla glad att ni gör detta!

Tillsammans klarar vi allt!

Värre än jag trodde

Då vaknade jag denna morgonen och skulle ta av förbandet i huvudet för att kunna sminka mig.

Såg att runt ärret fanns det mindre hår än vanligt och tog tag i några strån och alla föll av. Nu händer det, nu tappar jag håret. 

Onsdag

Har haft en fin förmiddag tillsammans med Stoffe och Johanna. Det är så skönt att ha såna fina människor runt omkring sig!

Vi åt lunch nere på Nova och jag lyckades hitta en termometer! Så nu har jag lite koll att se om jag får feber eller ej denna gången då jag tog cellgift idag.

Efter strålningen kände jag mig på dåligt humör, kände mig ledsen över allting egentligen. Att jag ser ut som jag gör just nu, att jag inte orkar allt jag vill göra, att jag inte kan göra de som jag vill. 

Man får vara ledsen, jag vet. Men det är så tungt när jag får sånt här humör.

Jag orkade inte prata om det, men ändå lyckades Stoffe få mig på så mycket bättre humör, och fast att jag är en redig fuling just nu, så vet jag inte hur många gånger han sa att "va fin du är" och hur mycket han älskar mig. Det betyder verkligen hur mycket som helst för mig och att han accepterar att jag är såhär. 

Stoffe är verkligen min stora kärlek och jag är så glad att han är min.

Nu är det bara två dagar kvar denna veckan, då har en tredjedel gått och jag är alltså snart färdig med strålningen! Då ser vardagen helt enkelt annorlunda ut, och det känns så skönt. Cellgifterna kommer fortsätta men inte på detta viset.

Tisdag

Fullt ös medvetslös idag har det varit!

Att Stoffe åt 4 ägg till frukost var inte alls ovanligt, frågan är bara hur långt tid det kommer ta innan han får tillsägelse. Haha!

På morgonen gick vi till neurotiska avdelningen där jag skulle prata med en läkare om hur ärret har blivit, hur pass ont jag haft samt planera min nuvarande behandling.

Att allt har gått bra änsålänge känns skönt och förhoppningsvis fortsätter det såhär. 

Jag berättade att jag haft ont i huvudet eftersom min bula vuxit mycket och dragit ihop sig, så att mitt ansiktsnät gör ont när dom sätter det på mig. 

Dom skulle kolla upp det men troligtvis fixar det sig själv.

Fick även se att mina blodvärden hade blivit lite sämre efter min första cytostatika, men att det var normalt och att denna veckan kunde jag ta en behandling.

Gick på strålning och sen ringde läkaren och sa att dom ville titta på bulan igen, och när jag väl kom dit bestämde dom sig för att tömma den!

Gjorde inte alls ont, och trodde att vätskan skulle vara av någon färg, sen där hade jag fel!

Därefter åkte Stoffe och jag till Nova en stund innan vi bestämde oss för att åka till Sofia, Linus och Pixie! Där fick vi underbar mat och härligt sällskap!

Vätskan som fanns innanför skallen

Myspys

Mys efter maten

Fin kväll! Här ser ni dessutom mitt fina förband som skall trycka ut den sista vätskan som finns kvar i huvudet

Måndag

Här sitter jag och Stoffe och spelar kort, äter vindruvor och bara njuter!

Fantastiskt skoj att spela kortspelet stress! Det var ju så roligt när man hade rast på högavång och spelade hela dagarna! Lika kul nu, måste jag säga!

Denna dagen åkte vi en nytvättad bil, himla lyxigt måste jag säga!

Så fort vi kom till Lund var det dags för mig att gå till tandhygienisten. Och att man hellre opereras hur som helst, gå igenom jobbiga samtal eller att utså illamåendet är så pass mycket bättre än att gå till tandläkaren. Det värsta jag vet är att gå till tandläkaren. Rädd som in i bomben, men det gick bra, och hennes titt i munnen gick snabbt. Hon kollande mest om jag hade svamp. Haha. Så är det när man går på strålning, då kan man bli torr i munnen eller få svamp. Tokigt.

Stoffe fick följa med på strålningen idag och se hur det hela gick till, och när jag ännu en gång lyckats sova genom behandlingen så gick vi in till stan och åt lite mat innan vi träffade upp Klara och Johanna.

Underbart att få träffa dom lite och blev en massa snack om roliga saker!

Nu sitter vi och äter frukt, Stoffe och jag, och bara njuter. Har även spelat lite yatzy idag! 

En dag klar och denna veckan kommer nog gå snabbt. 

Lördag

Vi har varit på äventyr idag! Fint att vara hemma och bara njuta av varandra.

Vi är roliga och skojar om ordvitsar!

Stamgäster!

En stock snus!

En allmänt rolig kille!

Snyggast i världen, japp!

Älskar er finisar!  

Fredag

Denna veckan gick snabbt och jag har mått mycket bättre än förra veckan.

Kanske kan det ha att göra med spänningar och annat, vad vet jag.

Efter strålningen åkte pappa och jag direkt hem och så fort jag hoppade av bilen kände jag illamåendet. Slutade tråkigt nog med att jag inte hann in utan fick njuta av vädret medan spyorna kom och fick pryda mattorna här hemma. Tråkigt. Men nu mår jag bra iaf!

Kanske inte så bra att åka hem direkt efter en strålning. 

Nåja! Nu mår jag bra iaf och det hoppas jag skall kunna göra resten av helgen!

Ove säger att jag är välkommen hemma! 

Helt sjukt

Något ni alla ska titta på är "helt sjukt" på 4:an, första programmet. Finns att titta på på tv4 play. 

Där handlar programmet om cancer och dom visar massa bilder härifrån Lund och dom pratar om det som faktiskt händer mig just nu.

En picc-line har jag fått en stund tillbaka, i högerarmen, för att kunna få mina cellgifter, eller cytostatikan. 

Min strålning har jag en rund maskin istället för den som snurrar kring kroppen, men den funkar precis likadant som en som kretsar runt David på tvn.

Min cytostatika tar 20 min och jag sitter i precis en sån stol som David sitter i.

Läkarna dom visade från Lund där dom pratar om vilken behandling man ska ha och hur man skall fortsätta, det har hänt mig två gånger. Första gången om jag hade lungcancer också eller inte, och sen  om operationen för mig i hjärnan skulle utföras och om jag skulle få cellgifter eller ej.

Det var faktiskt roligt att se detta, och hade jag sett det utan att detta hade hänt mig, hade jag inte alls blivit lika berörd. 

Jag har blivit inbjuden till en smink/hudvårdsparty här i Lund, där jag får både träffa en massa människor som är i samma situation som mig, där man kan prata och får höras deras historia, och dessutom få lite smink och hudartiklar! Känns jätteroligt! 

Torsdag

Att dagen alltid går så snabbt så fort man får lite sällskap!

Idag kom Sofia och Pixie och jag blir så himla glad så fort jag ser dom!

Vi tog bilen in till stan och hur man skulle lyckas att hitta en parkering här, när vägar är enkelriktade och tosigt, det är en bra fråga det!

Vi lyckades iaf till slut och satte oss och åt på saluhallen. Njuter varje gång jag får prata med Sofia, vilken härlig vän hon är!

Tog en glass på torget och njöt i solen.

Hon hängde med mig till sjukhuset och Pixie började minsann vakna och det var mer eller mindre första gången. Hon är så rolig och man kan sitta hur länge som helst och bara titta på henne! 

Därefter var det strålning för mig och Sofia fick se mitt lilla bås innan hon åkte hem.

Nu kommer snart pappa, så vi får se vad vi hittar på till kvällen!

Imorgon skall jag äntligen åka hem! Äntligen få krama och pussa Stoffe igen! Så skönt att han hänger med nästa vecka. Min fina man! Min kärlek!

Mums med glass!

Tosig liten tjej ville gömma sig i mössan

Kurator

Att vara kurator och kunna lyssna på någon, ställa frågor som man själv får välja hur man vill besvara, kunna hålla masken när den andra gråter och säga saker som får den andra att förstå att det är okej att inte alltid vara stark och att det är helt okej att gråta.

Jag var hos kuratorn idag och det var så himla skönt. Jag grät, jag skrattade och att öppna sig för någon som man inte känner och att hon visste vad hon skulle säga, det var underbart.

Hon frågade mig vad det var som gjorde mig mest ledsen under denna resa, och jag som alltid har varit ganska positiv över detta, insett att om livet ville att detta skulle hända mig, så är det så. Men när tårarna kom var när läkaren sa cancer istället för hjärntumör. Cancer? Är det det jag har? Det som bara händer folk man inte känner, det som DÖDAR. Det tog långt tid för mig att inse att de hände mig, och det fick mig verkligen att gråta många gånger. 

Det som dock är lite tokigt är att det har kommit program på tv om cancer, i tidningar står det om cancer och jag träffar människor som gärna berättar om sin cancer varje dag. Det är som om livet vill berätta för mig att de är inte slut bara för att man får cancer, utan det finns hopp för det också. 

En vecka gått, fem kvar!

Det är så roligt att jag har börjat skriva ett Word-dokument på datorn om allt som hänt. Att dokumentera känns så skönt för mig och det får mig att minnas vad spön faktiskt har hänt dessa snart 3 månader. 

Har lyckats bli 15 sidor än så länge, och jag är långt ifrån klar. 

Det är ett perfekt sett att sitta och skriva när man sitter här på hotellet och vill få tiden att gå. 

I några dagar har jag träffat en kvinna som har bl.a. Tumörer i lungorna. Hon var så himla positiv och sa att mamma och jag var väldigt lika. Hon sa att jag var så fin. När jag var på strålningen satt hon och pratade mycket med mamma och hon var allmänt trevlig. 

Hon åkte varje dag fram och tillbaka, för hon ville umgås med sina katter här hemma. 

Igår hjälpte vi henne ut så hon kunde se sin skjuts, och innan vi gick sa hon " glöm nu inte titta på dödsannonsen!"

Jag frågade mamma vad hon menade med det och då sa mamma att hon fått beslutat att tumören hade smittat sig och kommit till skelettet. Hon skulle inte klara sig. Men hon var inte ledsen. Hon var så himla glad och tänkte bara att hinna träffa sitt barnbarn hon inte lyckats träffa ännu. Att hon skulle träffa familjen så mycket hon kunde. Hon skojade om det, och verkade inte alls ledsen. Hon var nöjd. 

Hon hade tänkt hur hon skulle skriva dödsannonsen, och den skulle slutas med "en mamma dör aldrig".

Att denna kvinnan kunde vara så positiv, det förstår inte jag. Men hon var nöjd med det som hänt och hon sa att är det dags nu så är det det.

Massa kärlek till henne, fina kvinna

Cytostatika

Första cytostatikan gjord och det gick väldigt bra och gick betydligt snabbare än jag trodde! 20 minuter med cytostatikan och sen koksalt innan och efter i några minuter för att rena slangarna. Trodde det skulle ta större delen av dagen. 

Nu är jag ledig resten av dagen och idag är jag ganska trött. Lutar mig tillbaka till tvn och tar det lite lugnt innan mamma och jag hittar på något. Vi får se vad som faller oss in, igår skulle vi bara ligga och ta det lugnt en timme, men låg i sängen resten av kvällen. Orken är inte riktigt som den har varit. 

Chillar med dropp 

Äntligen fått använda min picc-line

Bebis?

Att få ha alla småbebisar runt omkring sig här på hotellet känns så underbart. Man får så god energi av det och vill bara sitta och mysa med dom allihopa. Längtar tills jag själv sitter där med min och stoffes lilla bebis. Vilken underbar känsla. Jag får helt enkelt öva så länge med lilla Pixie, och det går så bra så. Finaste lilla flicka!

Imorgon ses vi troligtvis, och att få krama både Sofia och Pixie känns kanon!

Vi får se vad vi hittar på, men bara vara och bara prata med min fina vän räcker gott, allt annat är bonus!

Idag skall jag göra min första cytostatikabehandling, cellgifter, och det ska bli lite spännande för jag vet inte alls hur det kommer gå till ännu. 

God frukost här på hotellet

 

Skratt

Efter att ha läst bipacksedeln för mina illamåendetabletter jag fick idag vet jag inte om det kanske är bättre att må illa ändå. 

I vanliga fall, 1-100 drabbade står det att man kan drabbas av dåsighet, allergiska reaktioner,  kraftlöshet, diarré, menstruationsstörningar, mjölkflöde ur bröst även utan amning, etc....

Nåja, idag har jag inte mått illa så idag behöver jag iaf inte ta någon tablett. Kommer nog ta ett tag innan jag bestämmer mig för att ta en. Man vill ju inte stå här och ha diarré och att brösten droppar. 

Måndag

Så är det måndag och dags för mig och mamma att bege oss till Lund igen. 

Större delen av helgen har illamåendet funnits och det får mig att tänka hur nästa helg kommer kännas, då det blir två mer strålningar denna veckan.

Jag vill bara att denna tid skall va över så jag kan leva som vanligt, och hur pepp och glad jag försöker vara, för jag vet att det är precis det som behövs för att orka kämpa, så blir jag ledsen över att ha det såhär. 

Snälla säg att denna veckan går fort så jag kan ladda inför nästa och snart blir klar med detta.

Det känns skönt att iaf ha mamma vid sin sida, hon ger mig hopp varje dag, säger åt mig att det är okej att gråta, får mig att skratta när jag har humör till det, säger åt mig att vila, och får upp mig när det är jag behöver röra på mig. Underbara mamma.

Kämpa på, nu inleder vi denna veckan, jag klarar detta. 

Helg

Då var det söndag och sista dagen att lyckas njuta här hemma innan det är dags att åka tillbaka till Lund. 

Jag har haft underbara dagar, att bara komma hen var så härligt. Krama om alla och släppa väskan i stugan. Skönt.

I fredags var jag hos mamma hela dagen,  åt kinamat på kvällen när jag insåg att jag inte skulle må illa igen. Charlottas pappa håkan kom och lämnade ett paket från Afrika och guud vad glad jag blev!

Åkte med Stoffe när han slutade jobba och vi njöt i soffan den kvällen.

I lördags fick jag scones till frukost som Caroline hade bakat! Hon gjorde dessutom kladdkaka och kladdmuffins och stoffes mormor och morfar kom på besök. 

Vi åkte till lägenheten och fixade lite med all vår bakning och åkte hem till Therese en sväng.

På kvällen hade Stoffe och jag myskväll och åt fruktsallad och bara var.

Idag skall resten av allt i lägenheten försvinna, Ingegerd skall komma på besök och jag skall packa väskan. 

Kramas så mycket jag kan och hoppas att jag inte kommer må lika illa varje dag denna veckan. 

Finaste armbanden från afrika! Nu har Lotta och jag likadana så vi tänker på varandra trots att vi är på olika ställen på jorden.

Packa packa packa packa 

Miljon, någon?

Om någon skulle få för sig att skänka en miljon eller så så är det bara att säga till. Man är minsann inte så rik när man är sjukskriven och dessutom har en underbar man som är hos mig när jag är sjuk, vilket leder att inte han heller får några pengar. 

Försäkringskassan har jag inte fått pengar ifrån ännu så nu blir det sparade pengar att använda som skulle användas för att köpa ett hus i framtiden. 

Nu vill jag bli frisk så jag kan jobba igen

Fredag

Påväg hem med tåget från Lund kände jag att illamåendet började komma. Inte alla redan tänkte jag och försökte få bort det med att dricka en flaska vatten.

"Varför mår man illa egentligen?" Frågade jag mamma och hon förstod att något inte stod rätt till.

"Mår du redan dåligt Jenny?" Frågade hon mig och jag kunde inte hålla tårarna inne, att jag alla redan skulle må dåligt, hur ska då dessa veckorna bli. Det blev för mycket för mig. 

När vi kom fram till Kristianstad så kände jag hur det vattnades i munnen och fick springa in på toaletten på tåget och lyckades spy 3 gånger. Kändes fruktansvärt då, men efter det mådde jag faktiskt bättre.

På bussen från Bromölla till Olofström satt jag och spände mig hela resan för att inte lyckas må illa igen så jag skulle behöva spy när hela bussen var full. 

Jag klarade mig och jag mår helt okej nu. 

Skönt med helg och att jag inte behöver ta en strålning fören på måndag. Hoppas att välmåendet håller i sig så jag kan bara vara resten av helgen och träffa alla glada människor! 

27 strålningar kvar!

Sofia och Pixie

Det enda jag längtat efter idag är att Sofia och Pixie skulle komma hit, och när jag fick se dom medan mamma och jag njöt i solen blev jag så himla glad!

Vi gick in till stan och satte oss och fikade lite på ett café och det var så skönt att ha henne här och bara kunna prata.

Vi tog en runda på lagerhaus, en affär jag alltid har älskat, och mamma hittade ett par ljus med lakris-doft. Skall dessutom tilläggas att när vi igår skulle köpa godis så sa hon att de enda hon vill ha är saaaaalt, saaaaaltlakrits. 

Vi gick sen tillbaka till hotellet och åt lite gott innan det var dags för mig att gå på min andra strålning. Jag somnade som vanligt, och eftersom min mask sitter så himla hårt, får jag rutor i hela ansiktet. 

Vi satte oss på hotellet och mös med Pixie. Denna underbara flicka! Jag skall lära henne allt jag kan! Och Sofia, en härligare människa man inte träffa. 

En dag kvar här, sen imorgon åker jag hem till ramnamåla igen. Saknar Stoffe och hela hans familj. Dom är så underbara.

Skönt att det ändå känns så bra här i Lund. Dessa veckorna skall gå bra. Mamma ger mig bra kraft och hon är så bra som hjälper mig så mycket.

Jag har helt enkelt underbara människor runt mig och tillsammans med er klarar jag allt! 

Jennys lyckorus

Vår fina tröja som vi skall ha på blodomloppet! Ni anar inte hur mycket detta betyder för mig! 

Blodomloppet

Detta känns så himla fantastiskt! Att vi pratade om att springa blodomloppet tillsammans i familjen, hela lite på skoj, och som nu har blivit så stort och att vi alla gör detta tillsammans!

Ni anar inte hur mycket det betyder för mig att ni gör detta för mig, och att vare sig jag mår dåligt efter dessa veckorna med strålning och cellgifter, så har jag er att stödja mig emot och att vare sig det är ett litet lopp, så ger det mig god energi och jag tycker det är så roligt att få göra detta med er, på min födelsedag dessutom!

Tillsammans klarar vi allt! Alla skall i mål!