Större delen av helgen har illamåendet funnits och det får mig att tänka hur nästa helg kommer kännas, då det blir två mer strålningar denna veckan.
Jag vill bara att denna tid skall va över så jag kan leva som vanligt, och hur pepp och glad jag försöker vara, för jag vet att det är precis det som behövs för att orka kämpa, så blir jag ledsen över att ha det såhär.
Snälla säg att denna veckan går fort så jag kan ladda inför nästa och snart blir klar med detta.
Det känns skönt att iaf ha mamma vid sin sida, hon ger mig hopp varje dag, säger åt mig att det är okej att gråta, får mig att skratta när jag har humör till det, säger åt mig att vila, och får upp mig när det är jag behöver röra på mig. Underbara mamma.
Kämpa på, nu inleder vi denna veckan, jag klarar detta.
2 kommentarer:
Heja heja :-) sätt fokusen på slutstrålningen, det är inte många veckor kvar. Detta grejar du:-) vet när jag var gravid mådde jag illa och spydde i femton veckor vad jag än åt eller gjorde. Det var sjukt jobbigt men jag visste att när bebisen var ute skulle det vara över. Räkna ner på det som låter minst. Inte dagar, inte antal strålningar utan veckor. Du är stark och tänk vilken sommar du och stoffe ska ha <3 många kramar från grannen i bommis
Heja älskade vän!! Usch det låter bajsjobbigt, men jag vet att du fixar det!! Ska hålla tummarna så att tiden går lite fortare! Puss o kram
Skicka en kommentar