Fredagskvällen var hur bra som helst!
En allmänt fin kväll tillsammans med tjejerna! riktigt roligt.
En massa mat, en massa gotte och framförallt, en massa snack.
En riktigt lyckad kväll helt enkelt.
runt 00.00 kom oskar med bussen och pappa hämtade upp mig och vi hämtade därefter upp oskar.
tog det allmänt lugnt när vi kom hem och startade en film.
Denna lördag har jag inte heller rätt att klaga på.
Oskar och jag blev hämtade av mamma runt 2 och så åkte vi upp till emil där det bjöds på elegant mat och efterrätt.
därefter åkte vi ner till bowlinghallen och spelade.
tyvärr var inte mormor i samma form som hon brukar, men man kan ju inte alltid vara världsbäst. Därför lyckades Emil äntligen vinna över henne och det måste känts gott i hans hjärta.
Efter denna spänningsfyllda match, åkte jag, mamma och Oskar till maxi och handlade lite smått och gott.
däefter blev vi skjutsade hem till pappa, där vi tittade på tv och spelade lego på Wii.
Men nu ska jag springa ut och starta bastun, tjollahejsan
27 februari 2010
25 februari 2010
25 Februari
Idag har jag alltså gjort något jag aldrig trodde att jag skulle klara av.
Jag har gått till tandläkaren alldeles ensam, och suttit i väntrummet med nervösiteten pulsande i kroppen, hört mitt namn bli kallat, och följt med kvinnan in till det lilla rummet med de läskiga apparaterna, och suttit mig i stolen och känt doften av kliniska handskar.
Jag klarade att gå själv tll tandläkaren och inte lämna en enda tår efter mig.
Inte nog med det, jag fick även beröm över mina fint borstade tänder och inga hål sålångt ögat kan nå. underbart.
därefter åkte jag hem och tog en sväng i snön. det är galet hur mycket snö detär här uppe i blekinge!
vid 5 åkte pappa och jag till Karlshamn och gjorde min synundersökning.
Träffade Oman och Juha också.
Jag har inga synfel mer än att jag skelar när jag blir trött och detta leder till att hjärnan inte vet vilket öga den ska ställa in sig på, och då blir text och annat dubbelt.
Jag ska om ungefär 3 månader göra en riktig utredning på detta.
Kan leda till att jag får glasögon ändå.
Tog en sväng in på guldsmeden också och köpte en ny brlock till armbandet.
Imorgon ska jag först hem till Calle och öva till spelningen, sen hem till Anna S, och därefter kommer oskar.
Morgondagen kommer bli kanon!!
Jag har gått till tandläkaren alldeles ensam, och suttit i väntrummet med nervösiteten pulsande i kroppen, hört mitt namn bli kallat, och följt med kvinnan in till det lilla rummet med de läskiga apparaterna, och suttit mig i stolen och känt doften av kliniska handskar.
Jag klarade att gå själv tll tandläkaren och inte lämna en enda tår efter mig.
Inte nog med det, jag fick även beröm över mina fint borstade tänder och inga hål sålångt ögat kan nå. underbart.
därefter åkte jag hem och tog en sväng i snön. det är galet hur mycket snö detär här uppe i blekinge!
vid 5 åkte pappa och jag till Karlshamn och gjorde min synundersökning.
Träffade Oman och Juha också.
Jag har inga synfel mer än att jag skelar när jag blir trött och detta leder till att hjärnan inte vet vilket öga den ska ställa in sig på, och då blir text och annat dubbelt.
Jag ska om ungefär 3 månader göra en riktig utredning på detta.
Kan leda till att jag får glasögon ändå.
Tog en sväng in på guldsmeden också och köpte en ny brlock till armbandet.
Imorgon ska jag först hem till Calle och öva till spelningen, sen hem till Anna S, och därefter kommer oskar.
Morgondagen kommer bli kanon!!
23 februari 2010
22 februari 2010
21 februari 2010
kärlek
20 februari 2010
Nu sitter jag äntligen i Oskars näste, och nu ska här njutas!
måste tillägga att jag har haft världens flyt idag! 20 februari, dagen i mitt hjärta.
började med 2 utmärkta tvätt-timmar.
Därefter blev jag bästa vän med Maja, den 5 åriga tjejen på andra våningen som har en mamma som också hette Jenny. Och så hennes söta lillasyster Alice på några månader.
farbrorn med taxen tilltalar mig nu som den rara tösen som hjälper honom med dörren och detta belönas med att även taxen gillar mig!
När rebecca jag lullar vi runt i stan, och då kommer en buss som egentligen inte borde gå den tiden den kom, men gick till österäng, och detta bidrog till att vi slapp betala dubbelbiljett.
När vi åkte tillbaka till stan hann vi med tåget vi aldrig trodde vi skulle hinna med.
Och nu sitter jag här, tillsammans med oskar och har det allmänt bra!
som sagt, 20 februari, bästa dagen på länge :)
måste tillägga att jag har haft världens flyt idag! 20 februari, dagen i mitt hjärta.
började med 2 utmärkta tvätt-timmar.
Därefter blev jag bästa vän med Maja, den 5 åriga tjejen på andra våningen som har en mamma som också hette Jenny. Och så hennes söta lillasyster Alice på några månader.
farbrorn med taxen tilltalar mig nu som den rara tösen som hjälper honom med dörren och detta belönas med att även taxen gillar mig!
När rebecca jag lullar vi runt i stan, och då kommer en buss som egentligen inte borde gå den tiden den kom, men gick till österäng, och detta bidrog till att vi slapp betala dubbelbiljett.
När vi åkte tillbaka till stan hann vi med tåget vi aldrig trodde vi skulle hinna med.
Och nu sitter jag här, tillsammans med oskar och har det allmänt bra!
som sagt, 20 februari, bästa dagen på länge :)
Lördag
fredagsmys, om det så är det sista jag gör!
Dagen började med att jag, Miranda och Rebecca försov oss en timme, och jag förstår inte hur det hela gick till riktigt.
med magen full med managrynsgröt åkte vi till skolan och uthärdade denna sista dag innan lovet.
Därefter blev det snöstorm med 3 cmigt stora snöflingor. Bussen fastnade, så det tog runt 35 min att komma hem.
Precis inkommen ringer det på dörren, och där står Mamma, Janni, Vincent och Isabelle.
Med kylen toppad med dansk makrillsallad kan det inte bli mycket bättre!
Dom stannade lite mer än en timme, sen behövde dom ge sig ut i snöyran igen.
Därefter gjorde jag mig iordning för en tripp över till miranda där även johanna och Stina höll till.
Vi gjorde en kycklinggryta som inte var av denna värd, det kallas smak/mat-orre på hög nivå, fyfasen vad gott det var!
Resten av kvällen innehöll en massa prat, Alias och sherlook.
vid 00.00, precis på spöktimmen, trippade jag ut i den mörka natten och gick över till min egna lägenhet.
Nu ska jag prata med oskar en stund, och titta lite på tv, innan jag går in i min härliga skönhetssömn.
imorgon ska här tvättas i stora lass!
med magen full med managrynsgröt åkte vi till skolan och uthärdade denna sista dag innan lovet.
Därefter blev det snöstorm med 3 cmigt stora snöflingor. Bussen fastnade, så det tog runt 35 min att komma hem.
Precis inkommen ringer det på dörren, och där står Mamma, Janni, Vincent och Isabelle.
Med kylen toppad med dansk makrillsallad kan det inte bli mycket bättre!
Dom stannade lite mer än en timme, sen behövde dom ge sig ut i snöyran igen.
Därefter gjorde jag mig iordning för en tripp över till miranda där även johanna och Stina höll till.
Vi gjorde en kycklinggryta som inte var av denna värd, det kallas smak/mat-orre på hög nivå, fyfasen vad gott det var!
Resten av kvällen innehöll en massa prat, Alias och sherlook.
vid 00.00, precis på spöktimmen, trippade jag ut i den mörka natten och gick över till min egna lägenhet.
Nu ska jag prata med oskar en stund, och titta lite på tv, innan jag går in i min härliga skönhetssömn.
imorgon ska här tvättas i stora lass!
17 februari 2010
all you need is love
Sitter i skolan och lyssnar på skönsången här i A10, Olli, stina och mirre övar på kiss me, och det låter himla vackert måste jag säga!
men nu ska vi vandra hem till mig och ha det ännu mer mysigt, ska spela gitarr och piano, för det har jag i mitt hem.
Så det blir helt perfekt med den saken.
Senare ikväll ska jag och olivia spinna lite, och bli allmänt snygga.
Hoppas att jag får slippa fisande gubbar ikväll, det vore härligt.
Tiden tickar och jag längtar mer och mer för varje dag som går till att få träffa oskar.
Helt underbart. redan nu är hela mitt sportlov uppbokat, så det gäller att vara snabb.
Just nu vill jag bara sprida kärlek och jag hoppas att ni tar emot den!
KÄÄÄÄÄÄRLEK!
men nu ska vi vandra hem till mig och ha det ännu mer mysigt, ska spela gitarr och piano, för det har jag i mitt hem.
Så det blir helt perfekt med den saken.
Senare ikväll ska jag och olivia spinna lite, och bli allmänt snygga.
Hoppas att jag får slippa fisande gubbar ikväll, det vore härligt.
Tiden tickar och jag längtar mer och mer för varje dag som går till att få träffa oskar.
Helt underbart. redan nu är hela mitt sportlov uppbokat, så det gäller att vara snabb.
Just nu vill jag bara sprida kärlek och jag hoppas att ni tar emot den!
KÄÄÄÄÄÄRLEK!
16 februari 2010
15 februari 2010
Ny vecka, nya möjligheter
Det har faktiskt varit en bara början på veckan.
Jag hoppas djupt att det ska fortsätta såhär.
snart är det sportlov och det är också helt underbart!
jag ska fortsätta att hålla humöret uppe och njuta av att jag lever.
Till sommaren verkar det som om jag och familjen Hansen åker mot grekland en vecka. helt underbart!
Ännu en sak som får mig att längta till sommaren!
Jag är trött på den tunga snön nu, jag vill ha vår!
detta är från första mötet med oskar för 4 årsen
Jag hoppas djupt att det ska fortsätta såhär.
snart är det sportlov och det är också helt underbart!
jag ska fortsätta att hålla humöret uppe och njuta av att jag lever.
Till sommaren verkar det som om jag och familjen Hansen åker mot grekland en vecka. helt underbart!
Ännu en sak som får mig att längta till sommaren!
Jag är trött på den tunga snön nu, jag vill ha vår!
detta är från första mötet med oskar för 4 årsen
14 februari 2010
upp med humöret
Jag har haft en underbar helg, med kalasfirande, snökastande och ällmänt mys.
Nu är jag hemma igen, och nu är det dags för en ny vecka med slit och släp, men man får hålla humöret uppe, nästa vecka är det lov!
Ska försöka umgås så mycket jag kan med Oskar under den tiden.
Nu ska jag lägga mig i sängen och fundera på vad jag egentligen vill med mitt liv.
Jag har fastnat i ett mönster som är svårt att komma ur.
jag har slängt hjärnan i toan och tappat mig själv på vägen.
jag hatar det.
Nu är jag hemma igen, och nu är det dags för en ny vecka med slit och släp, men man får hålla humöret uppe, nästa vecka är det lov!
Ska försöka umgås så mycket jag kan med Oskar under den tiden.
Nu ska jag lägga mig i sängen och fundera på vad jag egentligen vill med mitt liv.
Jag har fastnat i ett mönster som är svårt att komma ur.
jag har slängt hjärnan i toan och tappat mig själv på vägen.
jag hatar det.
13 februari 2010
Jag är prinsessan happy birthday
Gårdagen var en lyckad dag, måste jag säga.
Bortsett från att det är minusgrader i skolan, att man inte får äta fören man darrar i hela kroppen och att chicken nuggetsen är slut när vi äntligen får äta.
vad gör man?
Ringde och sjöng lite för Oskar runt 8, som faktiskt fyllde 18 år igår!
Skolan rullade på som vanligt därefter.
Väl hemma stressade jag järnet för att få all mat och efterrätt klart innan tjejerna skulle komma. det var tacopaj jag skulle laga
Men jag hann trotsallt!
Så när vi kom hem till mig, så åt vi, och jag fick några underbara presenter! En kokbok för kära, ett presentkort på IKEA och lite godis.
Helt underbart och verkligen ett stort tack för det!!
kvällen fortsatte med en massa prat och en massa the studio-bilder! hehe.
Emmie kom ihåg efterrätten jag hade lovat och jag gjorde den redo, stylad chokladpudding i alla dess former.
runt halv 11 åkte dom hem, och då ringde oskar.
spontant packade jag ihop alla mina saker för helgen och gav mig ut i snöyran.
tåget blev 1 timme sent, och det är ju helt underbart att stå och frysa ihjäl helt ensam mitt i stan när det kryllar av läskiga folk i stan.
Men jag får väl helt enkelt skylla mig själv.
Jag kom trotsallt fram efter ett tag, och jag visste att jag inte skulle ge mig.
Det är alltid värt att få några timmar extra med oskar.
Idag är det kalas som gäller!
Jag hör av mig mer om det sen!
Bortsett från att det är minusgrader i skolan, att man inte får äta fören man darrar i hela kroppen och att chicken nuggetsen är slut när vi äntligen får äta.
vad gör man?
Ringde och sjöng lite för Oskar runt 8, som faktiskt fyllde 18 år igår!
Skolan rullade på som vanligt därefter.
Väl hemma stressade jag järnet för att få all mat och efterrätt klart innan tjejerna skulle komma. det var tacopaj jag skulle laga
Men jag hann trotsallt!
Så när vi kom hem till mig, så åt vi, och jag fick några underbara presenter! En kokbok för kära, ett presentkort på IKEA och lite godis.
Helt underbart och verkligen ett stort tack för det!!
kvällen fortsatte med en massa prat och en massa the studio-bilder! hehe.
Emmie kom ihåg efterrätten jag hade lovat och jag gjorde den redo, stylad chokladpudding i alla dess former.
runt halv 11 åkte dom hem, och då ringde oskar.
spontant packade jag ihop alla mina saker för helgen och gav mig ut i snöyran.
tåget blev 1 timme sent, och det är ju helt underbart att stå och frysa ihjäl helt ensam mitt i stan när det kryllar av läskiga folk i stan.
Men jag får väl helt enkelt skylla mig själv.
Jag kom trotsallt fram efter ett tag, och jag visste att jag inte skulle ge mig.
Det är alltid värt att få några timmar extra med oskar.
Idag är det kalas som gäller!
Jag hör av mig mer om det sen!
10 februari 2010
Dagens samhälle...
En hård knuff in i väggen, det fick mig nästan att välta.
Där kom jag på min blåa cykel, med hopp om att få komma hem så fort som möjligt.
framför mig gick en gammal man, så jag saktade ner farten och väntade på att farbron skulle gå till sidan så jag snabbt kunde cykla förbi honom.
plötsligt vänder han sig om, knuffar in mig hårt i stenväggen och tar ett hårt grepp om min jacka och skriker " DETTA ÄR INTE EN JÄVLA CYKELBANA, DET ÄR EN GÅNGBANA. DU SKA INTE VARA HÄR DITT JÄVLA MISSFOSTER!! STICK HÄRIFRÅN UNGDOMSJÄVEL!"
I ren chock vänder jag mig mot gubbjävlen som inte länge är en farbror i mina ögon, och ger honom en kall blick och säger " ursäkta att jag existerar, men jag kommer inte fram på något annat vis".
gubbjävlen fick inte nog efter sin extremt överdrivna attack mot mig tog tag i pakethållaren när jag försökte cykla och drog mig till sig. Han laddade för en till attack men innan han fick en syl i vädret avbröt jag honom med " ursäkta, men jag har vettigare saker för mig än att stå här och tjaffsa med dig som ändå inte har något vettigt att komma med, och rör du mig eller min cykel en gång till så anmäler jag dig!".
Inte för att vara sån, men jag börjar verkligen tröttna på att leva i detta kärlekslösa samhälle. tack och hej, nu säger jag upp mig.
Där kom jag på min blåa cykel, med hopp om att få komma hem så fort som möjligt.
framför mig gick en gammal man, så jag saktade ner farten och väntade på att farbron skulle gå till sidan så jag snabbt kunde cykla förbi honom.
plötsligt vänder han sig om, knuffar in mig hårt i stenväggen och tar ett hårt grepp om min jacka och skriker " DETTA ÄR INTE EN JÄVLA CYKELBANA, DET ÄR EN GÅNGBANA. DU SKA INTE VARA HÄR DITT JÄVLA MISSFOSTER!! STICK HÄRIFRÅN UNGDOMSJÄVEL!"
I ren chock vänder jag mig mot gubbjävlen som inte länge är en farbror i mina ögon, och ger honom en kall blick och säger " ursäkta att jag existerar, men jag kommer inte fram på något annat vis".
gubbjävlen fick inte nog efter sin extremt överdrivna attack mot mig tog tag i pakethållaren när jag försökte cykla och drog mig till sig. Han laddade för en till attack men innan han fick en syl i vädret avbröt jag honom med " ursäkta, men jag har vettigare saker för mig än att stå här och tjaffsa med dig som ändå inte har något vettigt att komma med, och rör du mig eller min cykel en gång till så anmäler jag dig!".
Inte för att vara sån, men jag börjar verkligen tröttna på att leva i detta kärlekslösa samhälle. tack och hej, nu säger jag upp mig.
8 februari 2010
Jag hatar mitt eget beteende
Jag förstår mig inte på mig själv. Jag hittar inte fram och bak på mig och alla tankar rullar som en film under mina ögonlock som är våta av tårar jag inte vet vart dom kommer från.
Jag är djupt förvirrad och allvarligt talat har jag tröttnat på mig själv.
Jag vet inte vem jag är när det blir såhär.
Jag vill så gärna lyckas, visa framfötterna och framförallt ge kärlek till alla de människor jag verkligen älskar.
Jag vill så mycket men jag känner aldrig att jag räcker till. mina mål blir aldrig helt utförda.
Nu har jag kommit till den punkt då alla uppgifter blir överföldiga, jag har tagit på mig för mycket, och jag drunknar i alla saker som måste göras.
Åter igen, jag vill så mycket, men jag inser aldrig att jag inte kan göra allt.
Jag vet inte vart jag har mig själv längre.
Jag kan sitta på bussen och helt plötsligt börja gråta utan anledning.
Jag kan känna att jag så gärna vill se världen, samtidigt som jag vill ligga inne hela mitt liv.
Jag är i psykisk obalans och jag kan inte kontrollera mig själv längre.
Jag kan aldrig vara beredd på om jag ska gråta, skratta eller bli allmänt deprimerad, det kommer när jag minst anar det.
Jag trotsar allt som kommer i min väg samtidigt som jag inte vill annat än att lösa, och hjälpa till.
Känns som om jag inte passar in någonstans samtidigt som jag verkligen känner mig som en i gänget.
jag är så kluven att jag blir rädd.
I vissa lägen är jag ett nerv-vrak som ingen får komma nära, och i vissa en glad tjej som gärna delar med sig av sitt liv.
Jag låser in mig själv fast att jag inte vill.
jag vill att folk ska inse hur jävla tufft det är, samtidigt som jag inte vill höra " jag vet hur det känns".
Det känns förjävligt att höra att man inte tar sig tid till vissa uppgifter när man kämpat som ett svin för att verkligen lyckas.
Värst är det att aldrig få beröm för det slit man lägger ner på allt. ett tack för att man tar tag i andras tunga axlar, och lägger bördan på sig själv.
När folk inte inser hur mycket tid som faktiskt går åt.
Mitt problem är att jag inte kan inse hur mycket jag verkligen klarar av.
I flera lägen har jag lagt på mig mer än vad jag orkar bära, och sen stupat, kämpat för att komma tillbaka men aldrig kommit upp.
Jag behöver någon att kunna prata ut med, men jag vill inte lägga min börda på andra.
Jag vill alla väl fast att jag beter mig som en svin ibland. Jag slutar helt enkelt att tänka.
I nuläget känns det som om allt är hopplöst och jag vill bara gömma mig och inte komma fram fören allt jobbigt och alla problem är borta.
men det funkar inte så, jag måste ta mig ur det, med eller utan andras hjälp.
gud, vad ska det bli av mig.
Jag är djupt förvirrad och allvarligt talat har jag tröttnat på mig själv.
Jag vet inte vem jag är när det blir såhär.
Jag vill så gärna lyckas, visa framfötterna och framförallt ge kärlek till alla de människor jag verkligen älskar.
Jag vill så mycket men jag känner aldrig att jag räcker till. mina mål blir aldrig helt utförda.
Nu har jag kommit till den punkt då alla uppgifter blir överföldiga, jag har tagit på mig för mycket, och jag drunknar i alla saker som måste göras.
Åter igen, jag vill så mycket, men jag inser aldrig att jag inte kan göra allt.
Jag vet inte vart jag har mig själv längre.
Jag kan sitta på bussen och helt plötsligt börja gråta utan anledning.
Jag kan känna att jag så gärna vill se världen, samtidigt som jag vill ligga inne hela mitt liv.
Jag är i psykisk obalans och jag kan inte kontrollera mig själv längre.
Jag kan aldrig vara beredd på om jag ska gråta, skratta eller bli allmänt deprimerad, det kommer när jag minst anar det.
Jag trotsar allt som kommer i min väg samtidigt som jag inte vill annat än att lösa, och hjälpa till.
Känns som om jag inte passar in någonstans samtidigt som jag verkligen känner mig som en i gänget.
jag är så kluven att jag blir rädd.
I vissa lägen är jag ett nerv-vrak som ingen får komma nära, och i vissa en glad tjej som gärna delar med sig av sitt liv.
Jag låser in mig själv fast att jag inte vill.
jag vill att folk ska inse hur jävla tufft det är, samtidigt som jag inte vill höra " jag vet hur det känns".
Det känns förjävligt att höra att man inte tar sig tid till vissa uppgifter när man kämpat som ett svin för att verkligen lyckas.
Värst är det att aldrig få beröm för det slit man lägger ner på allt. ett tack för att man tar tag i andras tunga axlar, och lägger bördan på sig själv.
När folk inte inser hur mycket tid som faktiskt går åt.
Mitt problem är att jag inte kan inse hur mycket jag verkligen klarar av.
I flera lägen har jag lagt på mig mer än vad jag orkar bära, och sen stupat, kämpat för att komma tillbaka men aldrig kommit upp.
Jag behöver någon att kunna prata ut med, men jag vill inte lägga min börda på andra.
Jag vill alla väl fast att jag beter mig som en svin ibland. Jag slutar helt enkelt att tänka.
I nuläget känns det som om allt är hopplöst och jag vill bara gömma mig och inte komma fram fören allt jobbigt och alla problem är borta.
men det funkar inte så, jag måste ta mig ur det, med eller utan andras hjälp.
gud, vad ska det bli av mig.
7 februari 2010
6 februari 2010
läget gillas, för nu är det helg
mitt första ord ska gå till pappa, som idag fyller år!
Grattis grattis kära far!
För tillfället håller jag till i Lund och umgås med Oskar-poskar.
Helgerna går fort och det gör mig så deprimerad pågrund av att jag är galet trött på skolan och galet sugen på att umgås med Oskar hela tiden.
Men antagligen är det väl bara att hålla humöret uppe och vänta på att sommarlovet smyger sig på mer eller mindre.
dagen har bestått av mängder av äventyr i alla dess sorter.
Påvägen till Nova hade oskar kul av att knuffa ner i mig och Klara i den halvmeter djupa snön.
Vi var på ständig jakt efter ett skal till oskars dator, och självklart lyckades vi inte hitta något.
Oskars mage har varit ett extremt äventyr idag, mer än andra dagar faktiskt.
Helt makalöst vad dofter det kan komma från den, inga gränser, överallt kan man få en touch av unken ödla.
På hemvägen så blev jag och Klara attackerade hela tiden och varannan minut låg vi båda två i snövallarna och klagade.
Oskar som tror han är jordens härskare, fick smaka på sin egen medicin när jag fick nog och knuffade in honom i en megavall.
Då var det helt plötsligt inte okej att knuffa andra i snön, utan att man fick visa lite respekt. resten av vägen hem gick vi alla i tystnad.
I väntan på mat (fast att vi egentligen inte var hungriga) tittade vi på oskars box med Nicke nyfiken, och att säga att nicke i sig inte är ett äventyr, är en lögn rakt igenom.
Både under och efter maten kände jag pirr i benen, och då kom vi på den lysande ideen att springa ut i snön.
Sagt och gjort, plötsligt står Oskar och jag där i den djupa snön och gör konster och hoppar runt och krigar lite i snön. Gud vad det är roligt!
Med melodifestivalen i bakhuvudet bestämde vi oss för att ge oss in efter 40 min.
Ola och Salem gick direkt vidare till finalen, och det tycker jag är helt rätt.
Salem är en grym musiker och han förtjänar alla pris han kan få!
Nu får vi se vart kvällen lider, men jag hoppas på en god chailatte, det hade varit gott.
All min kärlek går till Oskar.
Och nej, jag vänstrar inte med Hans-Martin..
Grattis grattis kära far!
För tillfället håller jag till i Lund och umgås med Oskar-poskar.
Helgerna går fort och det gör mig så deprimerad pågrund av att jag är galet trött på skolan och galet sugen på att umgås med Oskar hela tiden.
Men antagligen är det väl bara att hålla humöret uppe och vänta på att sommarlovet smyger sig på mer eller mindre.
dagen har bestått av mängder av äventyr i alla dess sorter.
Påvägen till Nova hade oskar kul av att knuffa ner i mig och Klara i den halvmeter djupa snön.
Vi var på ständig jakt efter ett skal till oskars dator, och självklart lyckades vi inte hitta något.
Oskars mage har varit ett extremt äventyr idag, mer än andra dagar faktiskt.
Helt makalöst vad dofter det kan komma från den, inga gränser, överallt kan man få en touch av unken ödla.
På hemvägen så blev jag och Klara attackerade hela tiden och varannan minut låg vi båda två i snövallarna och klagade.
Oskar som tror han är jordens härskare, fick smaka på sin egen medicin när jag fick nog och knuffade in honom i en megavall.
Då var det helt plötsligt inte okej att knuffa andra i snön, utan att man fick visa lite respekt. resten av vägen hem gick vi alla i tystnad.
I väntan på mat (fast att vi egentligen inte var hungriga) tittade vi på oskars box med Nicke nyfiken, och att säga att nicke i sig inte är ett äventyr, är en lögn rakt igenom.
Både under och efter maten kände jag pirr i benen, och då kom vi på den lysande ideen att springa ut i snön.
Sagt och gjort, plötsligt står Oskar och jag där i den djupa snön och gör konster och hoppar runt och krigar lite i snön. Gud vad det är roligt!
Med melodifestivalen i bakhuvudet bestämde vi oss för att ge oss in efter 40 min.
Ola och Salem gick direkt vidare till finalen, och det tycker jag är helt rätt.
Salem är en grym musiker och han förtjänar alla pris han kan få!
Nu får vi se vart kvällen lider, men jag hoppas på en god chailatte, det hade varit gott.
All min kärlek går till Oskar.
Och nej, jag vänstrar inte med Hans-Martin..
3 februari 2010
2 februari 2010
Jag vill bara säga tack
Tack och lov att jag började på C4.
Tack Olivia för att du blev vän mig.
Tack Johannes Lind för att du drog med dig olivia till Siesta.
Tack Hugo & Olivia för att ni hittade varandra.
Tack Hugo för att du går på samma skola som Oskar.
Tack Amanda för att du är vän med Hugo.
Tack Felicia för att du är kusin med Amanda.
Tack för numret Felicia.
Tack Hugo och Oskar att ni är bästa vänner.
Tack Hugo och Oskar för att ni tog er till Tivolirock.
Tack Olivia & Rebecca för att ni drog med mig dit.
Tack för Bob Hund.
Tack för att du vill vara min, Oskar.
Du är bäst, och jag älskar dig över allt som finns att älska.
4 varv runt jorden och tillbaka igen.
Tack Olivia för att du blev vän mig.
Tack Johannes Lind för att du drog med dig olivia till Siesta.
Tack Hugo & Olivia för att ni hittade varandra.
Tack Hugo för att du går på samma skola som Oskar.
Tack Amanda för att du är vän med Hugo.
Tack Felicia för att du är kusin med Amanda.
Tack för numret Felicia.
Tack Hugo och Oskar att ni är bästa vänner.
Tack Hugo och Oskar för att ni tog er till Tivolirock.
Tack Olivia & Rebecca för att ni drog med mig dit.
Tack för Bob Hund.
Tack för att du vill vara min, Oskar.
Du är bäst, och jag älskar dig över allt som finns att älska.
4 varv runt jorden och tillbaka igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)