Igår hade jag den mest fantastiska födelsedag man kan tänka sig. Jag känner mig så lyckligt lottad som har såna underbara människor runt omkring mig.
kl. 06.00 kommer underbara johanna och väcker mig med sång. Att jag inte hörde när hon låste upp dörren är för mig ett mirakel, men att få höra sång det första man gör på sin födelsedag kan ju vara bland det bästa jag vet.
Öppnade kuvertet som Johanna så fint hade slagit in tillsammans med en mysfilt, en skål och ett ljus. Minns inte exakt vad det stod i kuvertet men själva innebörden var att vi skulle på äventyr till paradiset. Jag tittade upp på Johanna och sa " Ska vi åka till ullared?!?! nu?!?"
Då log Johanna och sa " japp, så upp och hoppa nu, du har en timme på dig!"
Hopp in i duschen och när jag kom ut därifrån hade johanna ett champagne-glas i högsta hugg och jordgubbar. Underbara människa.
Med picknickkorgen i högsta hugg gick vi ut och inväntade vår chafför som senare visade sig vara Johannas pappa Micke.
Stannade till på halva vägen och åt frukost. Och givetvis hade Johanna snappat upp att det bästa jag vet är rullmackor fyllda med köttbular och rödbetssallad att äta när man åker på äventyr. En och en halvliter oboy fanns också i picknickkorgen, och jag kan ju inte säga annat än att det märks att Johanna är en av mina bästa vänner. Du känner mig så väl älskade du.
Med musik i högtalarna sjöng vi oss resten av vägen till Ullared och plötsligt var vi framme!
Ljudet av rullande kundvagnar får ju en att skutta av glädje!
Efter en snabb kissepaus började vi bearbeta oss igenom gekås, avdelning för avdelning som de veteraner vi är och vid 13.00 tog vi lunch.
Schnitzel intagen och vi gav oss på inredningsavdelningen som alltid lyckas bli den avdelningen jag går mest loss på. Inget undantag denna gången. snart behöver jag ett hus. får inte plats.
Runt 16.00 packade vi oss in i bilen som givetvis blev proppad.
Hela vägen hem till Kristianstad sjöng ag och johanna för glatta livet och längtade hem så vi kunde börja packa upp våra grejer (trodde jag, men nu efterhand tror jag att Johanna längtade hem av någon annan anledning...)
Johanna hjälpte mig bära upp alla grejer och jag började givetvis packa upp direkt.
Johanna sa att hon bara skulle ge sitt kort till Nille för han skulle iväg och handla (Hur godtrogen får man vara egentligen Jenny Karlsson??)
Jag stökade runt massa för att se om mina pampiga ljusstakar skulle passa på de ställen jag tänkt att dom skulle stå och plötsligt öppnades yttedörren och en hel jävla kör sjunger "Ja må hon leva". Kören bestod av Mamma, Emil, Evelina, Johanna och Christoffer. Oj va chockad och överraskad jag blev och så grymt glad att ni finns för mig!
Mamsen hade givetvis gjort sin berömda smörgåstårta som vi fixade på och jag kunde knappt inte tro att det var sant. Jag som hade packat väskan för att skynda mig till stationen och åka hem till Christoffer så stod han med min familj i min lägenhet helt plötsligt.
Ni är så tokiga och att ni lyckats hålla alla dessa överraskningar hemliga för mig är grymt!
På kvällen åkte jag hem tillsammans med Christoffer till Ramnamåla, hämtade upp Ove och kramade om Anita lite och begav oss sen till Asarum. Min underbara Christoffer! Min stora kärlek. Min första kärlek.
En underbar dag blev det, fullt med överraskningar och jag vill tacka Johanna som lagt ner så mycket tid för att fixa så att denna dagen blev så bra. Du är så underbar och du betyder så mycket för mig!
Ett stort tack till Familjen som åkte och hälsade på på kvällskvisten så jag hann träffa er allihop.
Och tack till alla som ringt och grattat mig! Det värmer så mycket, och jag är så lycklig att jag nästan spricker. jag älskar er alla så mycket!
