Hjärta

En redig händig man, den där stoffeliouse!

Cytostatika

Inte för att vara sån, men det är faktiskt roligt att komma tillbaka till sjukhuset i Lund. Alla känner igen mig, säger " åh hej Jenny, hur är det med dig?" När jag möter sjuksköterskor eller läkare som jobbat med mig. Det är jätteskönt att dom känner igen mig, och att dom är så trevliga! 

Lunds sjukhus är det bästa efter allt som hänt mig, så är det bara.

Mötet med cytostatikan gick bra och nästa vecka börjar allt. 1 dag i 3 veckor skall jag vara i Lund, därefter blir det uppehåll i 3 veckor, och så börjar proceduren om igen. Planen är att det ska hållas på ett år, men vi som är "äldre" klarar oftast inte av att hålla på så länge. Barn klarar det bättre, tydligen.

Dom sa även att i framtiden kanske att jag känner att jag orkar med jobb, men att jag fortfarande kommer vara helt sjukskriven ett tag framöver. 

Liljas finns ju inte mer så jag har inget jobb att gå tillbaka till. Men är det någon firma som behöver en härlig tjej någon timme i veckan är så jag bara glad över att få hjälpa till. Det hade betytt mycket, att ha någonstans att gå till. Så bara tjoa till isåfall.

Vi får hålla alla tummar och tår att detta kommer gå vägen, och att jag håller samma lycka och glädje som jag haft förut detta året. 

Ni hänger väl med mig?  

Favorittröjan

Vill ni ha bra spelare som kan sjunga och spela precis vad som helst, så hör av er till thess och Stoffe! Dom är bäst! 

Jag har på mig den finaste tröjan så jag kan informera alla om hur bra dom är!

På bilderna har ni all information ni behöver för att kunna kontakta dom! 

Födelsedagsfest, bröllop, familjeträffar. Vad för något som helst där det behöver musik! 

Underbart väder och jag är på topp idag! 

Grattis alla mammor!

Idag är det morsdag och givetvis skall alla mammor firas! 

Min underbara mamma, som alltid har funnits där för mig, i vått och torrt. Som bakat underbara skrabilutter till mig på utflykten i skolan, eller som tröstat mig när jag gråtit under utvecklingssamtalet i skolan och jag sa att jag bara hade allergi som fick mig att gråta, när det istället var så att jag spänt mig så mycket inför samtalet.

Hon som körde mig till lägrena på scouterna.

Hon som visade hur ett piano fungerade och fick mig att lära mig tusen låtar.

Med framförallt, hon som kämpade ifrån botten och fick mig att inse att vad som än händer en, så är inte hoppet slut. Kämpar man så blir dagen bättre.

Att man måste tänka framåt, våga hoppas. Jag är så fruktansvärt stolt över min mamma, och det hon gör, det hjälper andra! 

Och så till alla mina underbara människor runt omkring mig, alla ni runt min ålder som nu ska få barn! Jag blir så lycklig varje gång jag ser en bild på ett ultraljud där er kommande bebis växer. Jag önskar verkligen er lycka till!

Jag längtar så himla mycket tills jag och Stoffe kan skaffa barn. Och jag hoppas verkligen att vi kan det. Att mina fina ägg som opererats ut och transporterats till Danmark, verkligen funkar om nu min andra äggstock har gått sönder under cytostatikan och strålningen. Livet skulle inte bli komplett om jag inte skulle kunna få barn. Men! I dagens samhälle är allting möjligt och jag skall inte deppa över det. Dagen kommer när vi är redo för det och då skall det bli bebis, så är det bara! 

 

Underbara människor

En underbar dag i Kristianstad! Njuter varje gång vi ses! 

Massa kärlek till er! 

Ladda inför läkaren

Nästa vecka skall jag åka till Lund och prata med läkaren. Känns faktiskt ganska bra. Jag är redo för att höra hur min cytostatika skall utföras. Jag har ett häfte i väskan där jag fyller i med frågor att ställa till läkaren. Listan har blivit ganska lång. 

• Om bulan i huvudet försvinner 

• När jag kommer få köra bil

• Hur länge jag skall äta betapreden

• Om känseln i kroppen kommer komma tillbaka

• Hur jag skall skydda mig mot solen 

• Hur mycket jag får motionera

• Isåfall, få hjälp med sjukgymnast

• Kommer jag tappa ögonbryn och ögonfransar 

• Kommer jag få veta vilka datum jag skall va i Lund i förväg

Listan kommer säkert bli längre tills onsdag!

Idag mår jag mycket bättre! Så medicinerna hjälper bra! 

Idag åker jag och Stoffe till Kristianstad och träffar Johanna och Nille!

Fast att blodomloppet är slut i Karlskrona betyder inte det att det är slut nu. Mathias har samlat ett gäng för att få springa i Kristianstad! 

Tillsammans är vi starkast, alla ska i mål

Ove

Min hälsa har inte riktigt varit tipptopp. Vaknade 03.00 och hade fruktansvärt ont i huvudet. Inte huvudvärk alls, utan värk där skallen fattas. Grät stora tårar medan jag pratade med 1177. Givetvis blir man nervös när sånt händer, just på stället där man haft cancer.

Dom bad mig att ringa till neurologiska kliniken och rådfråga dom om hur jag skulle göra, och skulle det bli sämre så ska jag givetvis åka till akuten.

Jag tog alvedon, nässpray och massor av vatten och sov tills telefonen ringde.

Dags att lämna Ove hos veterinären. Han skulle kastreras. För han har blivit mogen och kissar inne. Överallt. Dessutom har han bara en pungkula, men tack och lov fanns inte den andra i buken, utan i ljumsken, så operationen blev inte så attans dyr, som vi trodde!

Därefter ringde jag till vårdcentralen och berättade att nässprayet kunde jag inte ha, för det hade jag redan testat, och doktorn berättade att han fixar pencillin till mig istället. Tur! Hoppas jag blir frisk snart.

Därefter ringde jag till neurologiska kliniken, och berättade hur ont jag hade och grejer, och frågade om jag skulle äta fler betapred. Hon berättade att hon verkligen inte ville ge mig en större dos, då betapreden förstör kroppen, mer eller mindre, och att jag skulle testa att äta alvedon, dricka mycket vatten och gärna duscha kallt på kvällarna. Detta på grund av att det är så varmt ute och att kroppen gärna svullnar då. 

Skulle huvudvärken aldrig försvinna skall jag givetvis ringa igen.

Just nu mår jag ganska bra. Men ledsen över att se Ove så ledsen.. Han tycker inte det är kul med tratt, och han kan knappt lägga sig ner. 

Äntligen lyckades jag få honom att trivas i sängen och nu snarkar han högt. Lille Ove. Min lilla bebis

I bilen påväg hem 

Lissen

Lissen

Vårdcentralen

Har fått bihåleinflammation....

Jag var rädd innan jag gick till vårdcentralen, funderade på om jag hade fått en ny tumör eller något, då huvudet gjorde jätteont och jag knappt kunde hosta eller böja mig ner då det gjorde så ont i huvudet. 

Tack och lov var det "bara" bihåleinflammation! Så nytt nässpray (mitt 6:e) och alvedon skall hämtas idag, sen får vi se vad som händer resten av dagen!

Bihåleinflammation, men glad ändå!

Tisdag

Hjärtat slog riktigt ordentligt imorse när Stoffe körde mig till tandläkaren. Nervös. På riktigt.

Men! Vistelsen gick bra! Hade toppentänder och bara lite tandsten som hon snabbt tog bort. Skööönt!

Nu slipper jag troligtvis tandläkaren ett tag! Om jag inte trillar och slår ut alla tänder vill säga! 

Efter tandläkaren gick jag till Carina och myste med henne hela dagen! 

Fick en underbar ros av Cecilia när vi gick inom blomsterbutiken. Underbara människa!

Fick även en fin tavla ifrån Carina!

En underbar dag! 

Nu sitter jag hos mamma och är riktigt sömnig, så nu tänkte jag gå och lägga mig en stund! Eftermiddagslur! 

Måndag

Denna måndag spenderas med mamma. Bara mys, prat och äta glass!

Lille Bengan och Bosse är extra mysiga idag och Ove bara skäller på hästarna på tvn. 

Imorgon skall jag till tandläkaren, och jag är livrädd... 

Inte trodde jag att det var såhär många som skulle gilla detta! 

Positiv energi

Folk blir så chockade över att jag är så positiv när något så tråkigt som cancer händer mig. Jag tror att jag hade varit död om jag inte hade sett livet som något bra och se det ljusa i livet. Utan positiva tankar tror jag inte att man kommer någonstans. 

Detsamma tänker jag om jobb i framtiden. Man måste vara positiv och kämpa fast att det kommer vara svårt att hitta något. Men har man ingen positiv inställning så kommer man ingenstans. Man fastnar i det tråkiga. 

Jag vet ju fortfarande inte om jag kommer kunna börja plugga efter jul, men planen är ju så! Jag vill verkligen bli undersköterska. Hjälpa andra att få en positiv inställning, samtidigt som jag hjälper med det som behövs! Vi får se om jag vill vara på sjukhuset, på ålderdomshemmet eller hjälpa dom med handikapp och liknande! Vart jag än hamnar, skall jag ge den underbara glädjen jag har när jag ger andra hopp och lycka! 

Och kommer jag vara på sjukhus vet jag hur man skall ta hand om patienten, för jag vet hur jag själv skulle bli behandlad, men framförallt ta hand om familjen, visa att jag finns där, både för dom och för patienten. Alla skall få mitt stöd, för jag vet hur mycket det betyder!

Söndag

Idag hänger vi i soffan, äter godis och tar det allmänt lugnt! 

Hund? Bebis?

Våra små hundar är våra bebisar!

Kärlek! 

Nu är jag en fräken

Nu har solen visat sig och hela jag är full med fräknar! 

Bok

Vindstilla, varmt och fåglarna kvittrar. En underbar morgon att sätta sig ute i solen och läsa en bok.

Att läsa för mig är inte detsamma som det var innan. Jag kunde läsa massor av böcker, snabbt och lätt och minnas exakt vad den handlar om. 

Nu får jag pausa hela tiden för att jag inte skall börja tänka på annat, och läsa orden utan att jag förstår meningen. Att läsa högt hjälper en del, men det är inte alls som förut. 

Hjärnan är inte som den en gång varit, men jag skall träna upp den! För den måste funka sen när jag skall plugga vidare och liknande. Att kunna läsa och inte förstå innebörden, det är ju inte kul. 

Dom har informerat mig innan om att hjärnan inte kommer vara som vanligt, för ett tag, men att det kommer gå att träna upp det! Så det är det jag skall göra, läsa, lära mig ord och göra gissningslekar med namn och liknande. Många saker har ändrats sen operationerna, men det betyder inte att det kommer vara så, inte för mig inte!

bloggen

När Stoffe åkte till ordningsvaktsjobbet och när tvn inte visade något roligt program, satt jag mig framför datorn och läste igenom allt jag skrivit här på bloggen. Man glömmer så snabbt!
Sitter och gråter efter att ha läst storasyster Annas inlägg. om båda operationerna. Så himla känslosamt!
Det har roligt att läsa allt, gå igenom allt som hänt under snart 5 månader. Helt sjukt att tiden går så snabbt!

Jag mår fantastiskt bra, är lite trött under dagarna, men det är absolut ingenting som tar kol på mig. känns härligt!

När jag började läsa här på bloggen hade 10534 personer läst, när jag var klar hade antalet vuxit till 10719. Det är så sjukt att det är så många som läser! Men samtidigt så härligt! Jag är bara glad att få berätta vad som händer och vad jag kämpar för.
Just  nu skriver jag mest om dagarna, men är det något speciellt ni vill att jag skall skriva om eller liknande, är det bara att höra av sig, antingen här på bloggen, eller på facebook eller liknande. Jag vet ju att kommentarerna inte kommer fram, så det kanske är lättare att skriva till min på facebook.
Det är bara roligt att få skriva om det ni vill veta eller något som intresserar er!

Nu är klockan 23:01, och jag vet inte när det var att jag var vaken såhär länge!
Nu säger jag och Ove godnatt, och väntar på att Stoffe skall komma tillbaka

Njuta hela maj ut

Igår fick jag brevet ifrån läkaren. Den 2:e juni är det dags för mig att åka till Lund och prata med läkarna hur cytostatikan kommer gå till, sätta in min piccline igen, duscha grundligt, därav tvättsvamparna och 3:e juni börjar jag min behandling!

Ska bli spännande att få höra vad läkarna säger. 

Jag har skrivit en stooor lista om saker jag undrar över. 

Idag skiner solen och jag tänker lägga mig ute och njuta denna dagen. Ingenting planerat denna helgen, så vi får se vad som händer!

Igår kände jag smaken av kanel, lite choklad och ananas! Lycka!

Förhoppningsvis går det framåt nu så jag äntligen kan njuta av varenda tugga av maten! 

Filmer ifrån blodomloppet

http://youtu.be/IZk5GTyHABg

http://youtu.be/bbqwCnwAjmU

Två länkar till youtube! Pappas film ifrån intervjun på blodomloppet! 

Blodgivare

Har precis ringt till blodcentralen och avtackat mig som blodgivare. Med cancer så får man inte ge blod. Så himla tråkigt, men ändå bra att dom är försiktiga så inget dåligt kommer till människor som behöver blod. 

Hon tackade så himla mycket över dom gångerna jag kunnat ge blod och att all kärlek skulle komma till mig för att klara detta. 

Jag sa att jag skulle fixa andra människor som kunde ge blod i stället för mig, och hon blev så rörd och sa att jag hade ett hjärta av guld. 

Blodgivning betyder mycket för mig, och jag vill verkligen att alla som har möjlighet skall ge blod, för det hjälper så många!

Så gör mig stolt och anmäl er! Det är inte alls farligt! För min skull!

Peruk nr 2

Inte trodde jag att det skulle vara så roligt att ha peruk. Jag gick till frisören för att få en, bara för att. Trodde aldrig att jag skulle använda den.

Men! De blev annorlunda, det är så roligt att byta frisyr och kunna ändra ifrån dag till dag!

Därför köpte jag ännu en peruk, och den kändes mer som mig. Fast att den är jättelång och jag som aldrig använt mig av tofsar, så är färgen mer min och jag lyckas faktiskt fixa en frisyr tillslut!

Övning ger färdighet och jag kommer byta fram och tillbaka, med både perukerna, mössor, sjalar eller helt bar!

En underbar dag

Denna dagen kunde inte bli bättre. Jag är så fruktansvärt lycklig att jag har såna underbara människor runt omkring mig som gör detta för mig. Vi klarar det tillsammans, och alla kom i mål!

Faster Anna-Karin som fixat allt!

Påklädning av rosa tröjor

Underbara laget 

Anna, jag och Mats!

Bebistime!

I väntan på loppet

Loppet

Snyggingar

Fika

Jag klarade det! Utan er hade det inte gått!