Min underbara mamma, som alltid har funnits där för mig, i vått och torrt. Som bakat underbara skrabilutter till mig på utflykten i skolan, eller som tröstat mig när jag gråtit under utvecklingssamtalet i skolan och jag sa att jag bara hade allergi som fick mig att gråta, när det istället var så att jag spänt mig så mycket inför samtalet.
Hon som körde mig till lägrena på scouterna.
Hon som visade hur ett piano fungerade och fick mig att lära mig tusen låtar.
Med framförallt, hon som kämpade ifrån botten och fick mig att inse att vad som än händer en, så är inte hoppet slut. Kämpar man så blir dagen bättre.
Att man måste tänka framåt, våga hoppas. Jag är så fruktansvärt stolt över min mamma, och det hon gör, det hjälper andra!
Och så till alla mina underbara människor runt omkring mig, alla ni runt min ålder som nu ska få barn! Jag blir så lycklig varje gång jag ser en bild på ett ultraljud där er kommande bebis växer. Jag önskar verkligen er lycka till!
Jag längtar så himla mycket tills jag och Stoffe kan skaffa barn. Och jag hoppas verkligen att vi kan det. Att mina fina ägg som opererats ut och transporterats till Danmark, verkligen funkar om nu min andra äggstock har gått sönder under cytostatikan och strålningen. Livet skulle inte bli komplett om jag inte skulle kunna få barn. Men! I dagens samhälle är allting möjligt och jag skall inte deppa över det. Dagen kommer när vi är redo för det och då skall det bli bebis, så är det bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar