Lördagsnatt

Nu är klockan 02.13 och jag har precis kommit hem från jobbet. Det känns underbart att vara hemma.
På vägen träffade jag 5 tjejer som var helt gråtfärdiga och jag undrade vad som hade hänt. Dom sa att dom hade spöknatt och att dom ville att jag antingen skulle följa dom runt källviken, eller att dom fick följa med mig hem. Mitt i mitt funderande så hoppade en man med en lie fram från en buske och jag höll faktiskt själv på att skita ner mig. Det påminde mig lite om den gången när Anna Höög hade halloween-fest och vi gick spökrunda runt tulseboda. fyfan säger jag bara. Jag har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv när Fredde hoppade fram. DÅ kissade jag faktiskt på mig en skvätt..

haha, nu när jag sitter här och skriver så hörs det massa skrik hela tiden. stackars dom små barnen.. Det är okej att skrämmas, men det finns väl gränser? Om alla går runt och gråter så kan jag känna att det kanske är bättre att starta en eld och grilla mashmellows? (hur nu det stavas..)

Jag funderar på att köpa mig en stegräknare, det hade varit spännande att se hur många steg jag går på jobbet varje dag. Det är ju inte för intet att man känner sig som påkörd varje natt när man kommer hem.. haha ;)

Hm.. vad har jag mer att säga nura?
Jooo, Jag lyckades krossa en hel bricka med glas, och det var ju inte så kul. En sak som var väldigt konstigt med händelsen, var att tre norska (det måste påpekas att dom var norska) pappor tog fram sina barn och sa " Titta så mycket glas, titta här barn, så mycket krossat glas, nu måste flickan städa".
Om vi säger såhär, det är inte för intet att vi har norge-historier här i Sverige.

Nu tänkte jag göra mig redo för att titta på film och invänta min älskade oskar som slutar sitt pass runt.. 5? Nåja, det är ju faktiskt bara 2,5 timme kvar.

Puss på er alla där hemma, ni är så himla fina och jag saknar er som bara den!