Då kom jag att tänka på min juldikt jag skrev förra året!
Hittade den i bloggen, så här kommer den igen! :)
Midvinternattens köld är hård
På julens stora dag fick kalle en Ford.
Blodet lyser rött på fur och gran,
när han igår körde ihjäl grannens barn.
För detta fick Kalle ordentligt med skäll,
Och av mamman gjorde han då revbenspjäll.
Med stora steg rymmer han till ladugården,
Och ännu en gång startar han forden.
Nu sitter han där och planerar sin färd,
Kalles mage knorrar för han har blivit undernärd.
Han startar bilen och kör mot djuren,
missar bromsen och krockar med muren.
Kalle flyger upp i högan sky,
blir snurrig och måste spy.
Kläggan träffar lammungens krylliga hår,
Men Kalle, han bättre mår
Kalle springer upp till ladans loft,
och känner sig allmänt soft.
Plötsligt ser han något i den mörka dimma,
ger av sig ett tjut och börjar springa.
Men många steg hinner han inte ta,
innan mannen bakom honom börjar dra.
Den skumma mannen klär av den stackars kraken,
Kalle är inte den enda som är naken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar