Åsk-vädret igårkväll var inte nådigt!

Det säger jag som sitter i en trygg lägenhet med åskledare längs hela väggarna.
Jag var rädd igår, fast att ovädret inte var precis ovanför mig.

Någon timme efter detta brinner det i pappas grannes hus.
Det brinner ner till grunden.
Gården som jag sen barnsben tyckt varit den finaste gården på jorden, finns inte mer, och kommer aldrig kunna bli den samma.
Jag minns alla de gånger när jag som barn cyklade på cykelvägen och stannade vid er gård och riktade blicken mot huset. Ett sånt hus ska jag bo i när jag blir stor, tänkte jag för mig själv innan jag cyklade vidare.

Eran gård var den gård som faktiskt visade upp Hallandsboda, den fina gården med det röda huset med de vita knutarna, som låg ett ögonkast från stora vägen.
Det var er gård som gav den så kallade " bullerbyn-känslan".
Jag lider verkligen med er, och tänker på er hela tiden.

Som tur var blev ingen fysiskt skadad av branden, men psykiskt mår både familjen och vännerna till familjen verkligen piss.
Jag är chockad, riktigt chockad.