16 september 2008

My shadow is the only one that walks beside me

Planen var att allt skulle bli perfekt, att allt skulle gå precis som jag ville.
Så enkelt är det tydligen inte, allt kan inte vara perfekt, utan alltid måste något strula.
En del av planen var att jag skulle gå i skola i kristianstad, och att jag ändå skulle få tid över till annat.
Det är en av sakerna som gått snett.
Jag har inte tid med någonting längre, jag har saker upp till halsen jag måste göra och måste planera allt in i minsta detalj för att att som ska göras blir gjort.

Jag hade så gärna köpt en lägenhet i Kristianstad, för efter bara en månad har jag tröttnat på pendlandet och känner spykänsla när jag ser en buss.
Hade jag kunnat hade jag genast köpt en lägenhet, men så lätt är det inte.
För det första har jag inte råd och för det andra har jag ouppklarade saker här hemma.

Denna tid har nämligen medfört en del problem på kärleksfronten, jag har inte längre tid att träffa Christoffer, killen i mitt liv, den finaste och underbaraste, min dröm!
Hade jag flyttat hade vi träffats ännu mindre, om det nu går..?
Hans almanacka är n'mligen också full med träning och plugg.
Vi glider ifrån varandra, glömmer bort varandra, fast att ingen av oss vill det.
Hade jag fått en enda önskning här i livet hade det varit att dagarna hade varit längre..

Hur klarar dig alla andra?
Lotta te.x. Bolle går också på C4 och dom verkar kunna tackla det rätt fint?
Och syster uppe i Luleå, hur klarar du dig utan Jesper som bor 160 mil ifrån dig?

Jag känner oftare och oftare att jag bara vill krypa ihop och låta tårarna rinna ner för kinden.
Låten " You raise me up" är mer en låt jag gråter till nu förtiden istället för att le av glädje att Christoffer är vid min sida.
Allting känns så himla konstigt.

Jag är inte personen som ger upp i första taget och jag kämpar för att få ett sagolikt slut på det hela, " Och alla levde lyckliga i alla sina dar" Det är svårare än man kan tro.

Nio månader, det är något man ska ta vara på!
Christoffer, du är verkligen killen i mitt liv, och jag vet att om vi båda lägger energi på att få det att funka så gör det det!
Du har gjort mig till världens lyckligaste i nio månader.

2 kommentarer:

Ellen sa...

Jag hoppas det löser sig mellan dig och Stoffe!
Längesen vi pratade nu, men jag hoppas du trivs på C4 och att allt är bra!
kram

annakarlsson sa...

Jenny det är verkligen tufft, jag vet precis. Tiden räcker aldrig till. om det kan vara till någon tröst flyttar ju jag hem i november och då kanske jag kan agera skjuts lite extra till dig så ni kan hinna ses mer då?! Jag vill alltid hjälpa dig, vi är ju fler som kämpar på avstånd. Jag saknar dig du är världens bästa syster. <3