Jag blir tacksam för alla uppmuntrande ord ni ger mig, jag har verkligen underbara människor i min omgivning.
Men ärligt talat fattas det något, Christoffer fattas.
Jag tänker på honom varje dag, varje kväll, och jag drömmer tillochmed om honom!
Har 2 ggr drömt att han ringt till mig och undrat om vi kunde bli tillsammans igen. Jag önskar att det skulle vara så .
Mina inlägg har blivit så himla deprimerande och dystra, förlåt för det, men det är så jag känner! jag känner mig dyster, jag känner mig väldigt deprimerad, men jag vill ha det så, jag vill vara ledsen. Jag kan inte låtsas som ingenting längre, Christoffer är inte en kille som man bara glömmer, det är en person som får en att minnas.
Jag håller hoppet uppe, och tror varje dag att snart är vi tillsammans igen, allt kommer snart bli bra. Jag kan helt enkelt inte acceptera att det är slut, för mig är han fortfarande min pojkvän.
När någon undrar vem killen i min almanacka är, svarar jag fortfarande: " det är min pojkvän".
Kanske blir det inte så, kanske blir det aldrig vi två igen, snart kanske jag måste acceptera att någon annan får hålla om honom och säga att hon älskar honom.
Jag håller hoppet uppe och hoppas på att allt snart löser sig, att allt blir som vanligt.
2 kommentarer:
oGumman, det är jobbigt att veta att du mår såhär . Men du klarar detta du e stark .. Vi finns för dig allihopa, det vet du hoppas jag. Diggar dig starkt sötnos. En vän som dig borde alla ha, glad att du började i k.stad .. Och som sagt blir det för jobbigt med pendlandet så sov här, du är så välkommen .. <3
Och ha det riktigt bra på ön med faster I. Jag finns här när du behöver mig. Jättekram
Skicka en kommentar