11 juli 2008

c4

Nu börjar jag förstå att det faktiskt är allvar, visst , det är bara en skola, men det är en skola som varit mitt mål, för jag tror att jag kan utvecklas mycket där, nu börjar jag förstå att jag nått målet, jag har nått målet som jag önskat att nå!
Jag har gjort det jag själv velat, jag har inte låtit någon annan bestämma hur jag ska göra, jag har gjort valet själv, och det är något jag är stolt över.
Änsålänge vet jag ingen som ska gå i samma klass som jag, och bara det blir en utmaning, en positiv utmaning, jag älskar att lära känna nytt folk.

En ny start, en ny chans, en ny utmaning

Det enda negativa är att jag inte har riktigt helt koll på hur jag ska lyckas komma fram till kristianstad varje dag, mamma lär ju inte kunna sälja huset, vilket gör att jag inte kommer att komma till olofström i tid till bussen.

Men, med ett stort M, jag har en underbar faster som alltid ställer upp, Ingegerd , det finns inga ord som kan beskriva hur tacksam jag är för att du finns.
Hon har erbjudit sig att jag får ta hönshuset & bo där.
Tro nu inte att det är ett riktigt hönshus, så jag ska vara inburad när jag ska sova, utan det är ett hus ;).

Jag har väldigt svårt att formulera vad det är jag försöker säga, så jag tror jag slutar här nu, innan det bara blir ett stort frågetecken över alltihop ;).

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej goa Jennu! Vad kul att du också blivit en bloggare!
Och "hönshuset".. Hihi vad jag skrattade!!! Ja, det är ju inget riktigt hönshus dårå..
Ha det världsbäst för du är världsbäst! Kramisar