9 september 2014

Mannen däruppe hörde min bön och när jag kom till avdelningen sa min sjuksköterska att mina blodvärden var låga. Så låga att behandlingen inte kunde genomföras, och jag börjar givetvis gråta. Åkte jag den här vägen i onödan? 
"Vi fixar istället lite blod till dig, så du åkte inte hit i onödan! "
Phu! 
Nu ligger jag i sängen, och kommer göra det i länge idag. Tack och lov. En säng att ligga i resten av dagen, och slippa cytostatika och istället få blod! Då mår jag snart bättre! Och en månads uppehåll. 



Återigen, tack alla blodgivare för att ni finns! Ni räddar livet på mig! 

Inga kommentarer: