BLT

Idag kom äntligen tidningen. Man kan inte bli annat än glad att läsa om ruset, och ni ska veta att detta loppet har hjälpt mig att kämpa vidare. 

Att ha ett framtida mål.

Att få mig att gå ifrån en sängliggande tjej till att kämpa för att kunna gå på benen, och nu kunna traska långt utan att klaga.

Vissa dagar är tuffa, givetvis, men liksom folk som kämpar med jobb och annat som kan vara jobbigt, kämpar jag för att klara mig så mycket utan hjälp.

Cancer för mig var att dö. Jag grät massor. Kunde inte förstå att det var det jag hade.

Nu har jag insett att visst, cancer är jobbigt, men jag vet att man kan klara set. Man måste kämpa!

Många får cancer, mer än man tror. Och många överlever, tack och lov.

Ordet cancer skall inte få en att sluta hoppas. 

Efter allt som hänt har jag insett vad som betyder något. Att vill man göra något i livet, gör det! Och njut av det. Umgås med dina vänner som visat sin kärlek och berätta ofta och väl hur bra dom är. 

Berätta för alla hur glad du är för att människorna finns runt omkring dig och krama dom en massor.

Jag älskar er allihopa, underbara människor jag har runt omkring mig!

Jag uppskattar dessutom alla fina ord jag får höra när jag är och handlar i Olofström, när folk känner igen mig fast att vi inte haft någon kontakt. 

Ni anar inte hur skönt det är att få denna uppskattning ifrån er!

Jag har cancer, jag är lycklig och inget skall stoppa mig!