4 strålningar kvar!

Sitter och funderar att på måndag gör jag min sista vecka på strålningen. Tiden har gått så snabbt att jag knappt hunnit tänka.

De två veckorna har jag mått illa, varit lite låg, men efter dom har jag förstått vad som behöver göras för att slippa bekymmer. Att alltid äta tuggummi när illamåendet kommer, att dricka mycket vatten för att slippa torka i munnen, att sova middag för att va mer pigg och glad resten av dagen, att somna under strålningen för att inte få panik därinne.

Jag är en glad och positiv person, och jag tror minsann att man måste vara det för att inse att man kan ha problem under behandlingen, men att man måste inse att detta måste göras och då måste man va positiv för att klara av det och att tiden skall gå snabbt.

Få dagar har jag bara legat i sängen och gråtit. Bara varit ledsen och skör, allt har varit dåligt och jag ville bara få allting klart. Men därefter får jag en sån kraft! Man får vara hur ledsen man vill, men man får aldrig stanna där.