När jag fick cancer...

Att det nästan tagit en månad här på sjukhuset känns helt sjukt. Tiden går så jävla snabbt.

Jag tänkte berätta vad som hände, anledningen till att jag kom till sjukhuset.

Jag firade nyårsafton i ramnamåla, efter att vi kollat på revyn i Olofström som Therese och Stoffe hade spelat.

Åt god mat och hade de trevligt! Jag drack 2 st 33 cl cider, hade ingen lust att dricka alls.

Vi sov inne hos Therese, och på morgonen behövde jag spy. Sprang ut. 

När jag kom in var jag helt förstörd, att kräkas finns knappt för mig, det värsta jag vet. Mådde väldigt dåligt och jag och Anita pratade om att jag måste väl va med barn eller något.

Resten av dagen satt vi och kollade på tv och jag mådde fortfarande dåligt.

Två dagar efter åkte jag och skulle jobba på liljas. Mådde konstigt hela dagen, men kämpade på, hade ont i huvudet och ansiktet funkade lite konstigt. Läpparna funkade inte riktigt som dom skulle och när det var dags för lunch så spydde jag igen.

Roger sa att jag skulle gå hem, trodde jag hade maginfluensa eller något.

Gick hem till mamma och kunde inte göra annat än att ligga på sängen. 

På kvällen åkte jag hem till asarum, ville umgås med Ove.

Dagen efter höll huvudvärken på och det var inte fören på söndagen, efter att jag varit hos läkaren på helgen som sa att jag har migränhuvudvärk, som jag ringde till pappa att jag inte klarade huvudvärken och att vi skulle behöva åka till akuten. 

Flera timmar tog det att vänta där, och dom undersökte mig tillslut och sa att de troligtvis var migränhuvudvärk och att jag kan göra en skiktröntgen, gärna dagen där på om jag inte orkar vänta.

Funderade på att strunta i de och åka hem, men tillslut sa jag att de va väl lika bra att göra de.

Efter att ha väntat ännu mer fick jag flytta in på ett rum.

Det var så himla tyst där inne där läkaren satt. Han satt och funderade länge, vågade knappt säga något.

"Jenny, det har hänt en förändring i hjärnan, du skall få åka till Lund, nu direkt"

Där satt pappa och jag. Jag fattade ingenting och pappa blev jätterädd.

Ambulansen kom nästan direkt och vi åkte. Jag kunde ju knappt fatta vad som egentligen skulle hända. 

Jag kom ditt mitt i natten, så dom kollade mina ögon hela nätterna, mycket mer hände inte.

Dagen efter va de inte heller så mycket som hände, alla kom och hälsade på, Anita, Patrik, mamma, Stoffe och Anna kom och hälsade på och på kvällen spelade vi yatzy. Jag var väldigt trött.

Där efter minns jag ingenting, för sen blev jag så dålig. Mamma säger att jag fick så mycket medicin och skulle ta en magnetröntgen, blev jättedålig där nere och slutade att andas. En akut operation blev de, och alla blev givetvis väldigt ledsna.

Operationen var på tisdag  och på torsdag började jag vakna, sakta men säkert. Flera av dom som hälsat på mig på sjukhuset visste jag inte ens att dom var där. 

En bok fick familjen där man kunde skriva vad som hände och där kunde jag sen läsa att massa folk hade varit och hälsat på mig, och det är jag så glad för nu!

Fick dela rummet med en annan tjej, och försökte prata så mycket jag kunde.

På fredagen åkte jag tillbaka till Karlshamn. 

Jag skulle försöka äta men mina armar funkade inte alls som vanligt. Min högra sida var försvagad men jag ville verkligen äta själv.

Det gick sådär.

På nätterna kollade dom mig varje timme, hade syrgas, kateter och jag kunde knappast röra mig.

På dagarna var jag på arbetsterapeuten och sydde grejer, och sjukgymnast som skulle försöka få mig att gå.

När dagen kom att jag skulle ställa mig upp, först sätta mig upp fick mig att må så dåligt att jag svimmade. 

Därefter gick det mycket bättre, och när jag en dag lyckades ställa mig upp blev jag så glad att jag nästa dag fick strunta i rullstolen och ta rollatorn istället. 

Varje dag blev jag bättre och hände mig så bra.

När jag sen äntligen blev så frisk att jag kunde gå själv försvann katetern och jag blev så himla glad!

I Karlshamn var vi i två veckor, och det bästa jag visste när det gällde mat så vad det mjölk.

Massa fina besök kom under dessa två veckorna, och jag är så himla glad fika fina vänner och släkt jag har!

Dom tog bort min fina mössa och de var först då jag insåg att jag inte hade något hår! 50 stygn i huvudet och liiiite hår fanns kvar i nacken. Stoffe tog med sin hårklippningsmaskin och fixade till de.

Jag skulle åka till Malmö för att spara barn i framtiden, så Stoffe och jag åkte dit, fick information och jag var mest ledsen. För givetvis vill man skaffa barn! Men med cellgifter som är planerat kan de skadas, och det var det jag skulle få information om och få en operation bestämd. På måndag, efter helgen blev det bestämt.

När vi sen fick veta att jag skall tillbaka till Lund, fick jag vara hemma på permis i ramnamåla under helgen! 

Jag var så glad att få va hemma lite och umgås med stoffes älskade familj, och min familj kom också och jag är så glad att jag har er allihop!

Vi åt massa god mat och massa fika!

På måndagen åkte vi 04.20, med taxi till Lund, och på sjukhuset fick vi vänta in1,5 timme innan jag fick komma in för operationen. Kändes så dumt att vi behövde åka så tidigt. 

Operationen var rolig då jag först var vaken och förbereddes, kändes som på film. Hade aldrig upplevt sånt så jag var väldigt glad. Sen somnade jag med gas.

När jag vaknade skulle jag försöka träffa Stoffe. Ringde honom massa gånger och försökte hitta så han kunde komma, men jag bytte rum hela tiden.

Tillslut kom jag till avdelning 87, där jah bor nu. Avledning för cellgifter.

Med 4 hål på magen fick jag ett rum.

Små undersökningar har jag gjort picc-line, som gör så jag slipper att blodet inte vill komma, gjort lungröntgen, spirometri och gammaröntgen.

Idag är de måndag, och nya tag är på gång. Idag får jag veta hur veckan kommer se ut. Om jag har en tumör i lungorna också, om jag skall göra cellgifter. Hur allt är tänkt får jag troligtvis veta idag.

Jag har gråtit lite, för att cancer trodde jag aldrig att jag skulle få. Det känns så ofattbart att detta ens händer.

Jag har en hjärntumör som jag troligtvis kommer fixa igen då de fortfarande finns delar i hjärnan som måste fixas. 

Jag kommer älska när jag är frisk. Kommer älska livet varje dag och älska mina underbara vänner och familj som har stöttat mig i detta!

Jag är så glad för alla runt omkring mig som varit så fina!

Nu jävlar ska jag bli frisk! Finns inget annat!