12 november 2011

vart tog vardagen vägen?

Yo, idag är jag snorig, har halsont, hostar och har en fruktansvärt huvudvärk.
anledningen till att jag ens sitter och bloggar är väl för att få lite medlidande denna lördag.

Jag tror jag börjar bli deprimerad, deprimerad över att jag inte har körkort, deprimerad över att jag har all tid i världen att övningsköra nu, men ingen har tid att göra det med mig. Finns det någon där ute som skulle kunna ta sig tid och köra lite med mig någon gång eller måste jag köpa en handledare? hm..

Sen blir jag deprimerad för att jag inte har något jobb. Känner mig inte behövd över huvudtaget och mina dagar bara går och snart är jag grå och ful och då är det dags att dö. Allvarligt talat, jag behöver inte ens få betalt, bara jag känner att jag gör någon nytta.

Om någon timme kommer Emil och hämtar mig och då ska jag hjälpa honom i huset lite, äntligen!
Jag är så rastlös att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag gör snart som Hugo, flyttar till London och får ett jobb!


Känns nästan som om det hade varit bud på att åka tillbaka till Strömstad. Åkte hem därifrån av den anledningen att jag saknade folket här hemma, hade hemlängtan. Men nu när jag väl är hemma, finns det ändå ingen som har tid att träffa mig och dom som jag en gång pratat hundratals gånger med säger inte ens hej i affären.
Innan jag åkte sa Axel (ena hovmästaren) att "Jenny, du kommer väl tillbaka till julbordet?" med ett stort leende på läpparna. " Vi fixar såklart ett bättre boende till dig då". Och jag tacka nej, för jag ville bara hem.

Men här hemma går bara dagarna utan att jag ens märker om det är dag eller natt. Det spelar liksom ingen roll.


skjut mig, allvarligt talat

3 kommentarer:

miranda sa...

börja praktisera någonstans, då har du något att göra och det är många affärer som tar emot praktikanter :)

www.hallandsbodabedandbreakfast.se sa...

Jenny jag önskar jag hade mera tid att träffa dig och tex övningsköra med dig. Det är inte bra att det är så här vi får försöka ändra på det. Pappa Pelle

JennyKarlsson sa...

Vad fina ni är. i mitten av december har jag varit arbetslös i 3 månader och inte fören då får jag börja praktisera, för visst är det så miranda?

Och pappa, du ska inte ta detta personligt, jag menar inte alls att hoppa på någon med det jag skriver. Jag önskar att jag hade haft mer tid med dig, var så längesen vi träffades ordentligt.
Massa massa kramar till dig pappa, du är så fin!