Onsdagskväll

Igår kunde jag knappt somna och i morse kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag har haft hemlängtan nu i några dagar, men imorse var det extremt.
Jag saknar det vanliga, åka till havet med mamma, gå och fika med sina kompisar, grilla mashmellows, fira ordentlig midsommar, mysa med Twixie, att bara få vara.
Det är svårt att beskriva konstigt nog, det känns ju så uppenbart i mitt huvud.
Jag blir mest ledsen över att jag kommer missa hela sommaren hemma och vad allt den innebär - återigen, jag saknar det vanliga.
Jag kommer missa Östersjöfestivalen som i mina ögon är RIKTIG sommar. har ju alltid varit där?
Jag vet att jag kommer ha, och har en strålande sommar här i strömstad. Jag får tillbringa den med världens bästa syster och världens bästa pojkvän. Varför känner jag att det är hundra saker som fattas!?

Jag flyttade hemifrån för två år sedan, och då kan man ju tycka att hemlängtan inte borde finnas. Konstigt nog gör den det ändå.
Det känns iaf skönt nu efteråt att ha fått ur sig det.

Nu ska jag äta min macka och titta runt vad kompisarna skriver på facebook och låtsas att jag gör detsamma som dom.