Minns inte när jag var hemma, ensam i lägenheten över en helg sist.
Det är ingenting jag klagar på, verkligen inte. Jag tycker bara att det är så komiskt att jag är på resande fot väldigt ofta.
Jag kom på mig själv nu i fredags att jag fortfarande inte packat upp sakerna från min necessär sen sist jag var borta, utan har automatiskt lagt dom tillbaka där i.
visst är det sjukt smart, då jag slipper hitta alla grejer jag ska ha med mig, samtidigt som det känns helt sjukt att jag aldrig packar upp helt, och låter allt bli som det brukar vara.
Jag är alltid på resande fot
Dessutom har det satt sina spår på Twixie, hon äälskar att åka tåg numera, och går så gärna och pressar sig mot gallret när någon kommer fram och vill hälsa.
Vem sa att det endast var hundar som gjorde att man utökade sitt sociala nätverk?
Twixie är en söt magnet, framförallt bland dom äldre. Finns det något härligare än att prata med en gammal madame och lyssna på alla hennes livshistorier? Jag kan inte hjälpa det, men jag gillar verkligen det!
Från en vana till en annan. Oskar har börjat läsa för mig varje kväll innan vi ska sova. Och nu, sitter jag här och har ivrigt försökt att sova i en timme, men inte lyckats. Ligger och tänker på hur mysigt det hade varit om jag hade blivit läst för.
Men Twixie har inte dom egenskaperna ännu, så jag får försöka hitta någon ljudbok på spotify, HokusPokus Alfons Åberg är ju en gammal favorit.
förresten, idag packade jag ner julgranen, och det var försjutton på tiden det!
Har han inte en underbar hållning den där oskar? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar