villa valnöten

Det är något speciellt när jag ser villan i centrala malmö.
varje gång jag kommit dit har jag fått ett varmt välkomnande av alla dessa underbara kvinnor som bor i denna lika underbara villa.
Man känner hopp så fort man sätter sin fot innanför trösklen.
doften av nybakat finns i luften, för trots att ingenting egentligen är som det brukar, blir atmosfären så lugn och hemtrevlig.
Det är här man får sin andra chans, att få påbörja ett nytt liv.
Gemenskapen är det som behövs för att klara av allt som finns att göra.
Att bli peppad av varandra, och att känna trygghet och styrka tillsammans med de andra med samma problem.

Det bästa med att återkomma till Villa Valnöten med en veckas mellanrum, är att se hur de faktiskt förändras för varje gång jag hälsar på. Att ögonen glittrar mer och mer för varje gång jag kommer på besök.
Att mer och mer ofta höra skämten och alla skratt.

Men snart är det slut, jag kommer nog inte besöka valnöten fler gånger än högst en till, om ens det, i hela mitt liv.
Men det är klart nu. Jag var nära på att skriva " och återgå till det vanliga", men nej, ingenting kommer bli som vanligt, och ingenting får bli som det var.

Jag är verkligen pepp på att hjälpa så mycket jag bara kan, jag vet hur mycket jag behövs just nu.
Jag ser det inte alls som en börda, utan jag känner mig mer hedrad.
Jag är faktiskt ganska glad över att det blev som det bev trotsallt, för nu har det verkligen blivit en förändring på många håll.
Det är slut på det förgångna och nu träder framtiden fram.

En sak som alltid varit så, och kommer alltid att vara, är att jag älskar min mamma över hela mitt hjärta, och är väldigt stolt över att hon klarat av att gå igenom detta.
För mig är du min hjälte.