come on, come on, come on.

En rad av sorgliga förhållanden har verkligen satt sina spår i mig.
Jag har verkligen svårt att lita på killar nu.
Det är som om min hjärna är inställd på att jag kommer bli sårad och lämnad.
Jag ger mycket av mig själv i ett förhållande, och får besvarade känslor, tror jag.
I själva verket vill de inte såra mig, och säger saker för att jag inte ska bli ledsen.
När jag sen blir utelämnad för någon annan, blir jag helt förstörd. Som om jag tappar mig själv på vägen.
Jag tvivlar på mig själv, jag tror helt enkelt inte på att någon kan gilla mig på riktigt.

För första gången i mitt liv har jag nu känt något jag aldrig känt förut.
Att vara avslappnad, trygg och säker på att jag kan vara mig själv fullt ut, med en kille!
Jag är för första gången helt ärlig mot mig själv och min partner.
är det detta som kallas riktig hederlig kärlek?
Jag är säker på att det du säger till mig är sanning fullt ut. Du vet hur jag haft det.
Nej, jag skriver inte detta för att det bara känns bra just nu fast att det känns hur bra som helst.
Jag skriver för jag nästan är lite stolt över att jag verkligen är ärlig mot mig själv och andra.
Jag blir trygg i mig själv när jag är där du är.
Oskar, en bild säger mer än tusen ord.
Här finns båda