20 juni 2009

Jag liksom föll över kanten

Jag slår ett slag för Lars Winnerbäck. Han kan trösta, Han kan låta en gråta, Han kan ge en styrka. Miss Li ska också nämnas, din ljuva stämma gör mig varm.

Enda sen jag kom hem idag har jag känt oro i magen.
En känsla som är svår att beskriva.
Enda sen jag kom hem idag har jag försökt haft saker för mig
Att i nuläget lägga sig i sängen är något jag gärna undviker.
Tankarna går kors och tvärs. Inget är som det var förut.
Jag är säker samtidigt som jag är hur osöker som helst på min åsikt.
Enda sen jag vaknade imorse visste jag att jag inte skulle klara att hålla inne allt en dag till.
Jag bestämde mig därför att hoppa över att sminka ögonen.
Det skulle ändå inte sitta på plats speciellt länge.
Enda sen jag kom hem idag har jag sippat efter luft.
Jag vill inte fälla en enda tår till, samtidigt som jag aldrig vill sluta gråta.
Enda sen jag kom hem idag har jag velat prata med dig
samtidigt som jag inte längre vill veta av dig.

"Jag vill inte tänka framåt, men e livrädd att fastna här " Textraden från en av Lars texter. Det finns alltid en låt av honom som passar sammanhanget man befinner sig i just nu.

Jag har funderat länge, och kommit fram till att det inte är livet som är en dubbelmoral, som jag skrev i ett tidigare inlägg. Det är vi människor som är dubbelmoralen, vi lever i en dubbelmoral, vi blev skapta för att leva i denna moral.


Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör


Det känns tomt, ellerhur?

3 kommentarer:

miranda sa...

vad bra du skriver

olivia sa...

du skriver jätte fint. du vet att vi finns här för dig hela tiden<3

beccs sa...

jenny min vän, jag håller med de andra fina töserna! vi finns alltid här för dig, tycker om dig massor och jag älskar det du skriver! <3