9 januari 2009

nionde januari

Det var skönt att gå och lägga sig igår och veta att jag inte skulle behöva gå upp förren 09.00.
När klockan väl ringde kände jag mig hur pigg som helst, och verkligen peppad.
Gjorde mig klar förvånadsvärt snabbt och tog på ytterkläderna. Till min stora fasa ser jag att all snö är borta! 1 dm vit snö bara borta,kvar ligger blöt, hal is över hela vägen. Men till skolan skulle jag och med försiktig steg fortsatte min väg över isen. Det gick i slowmotion när jag plötsligt tappade fotfästet och slog i mitt bakhuvud i den hårda isen. Fingrarna domnade och jag tappade helt känslen i dom. Jag låg där och skrek och tänkte att nu är jag förlamad för livet och kommer att behöva sitta i rullstol. Och efter att ha legat där i kanske 5 min, kom jag på att jag var tvungen att gå till bussen för att hinna till skolan. Efter många om och men kom jag upp, men det värkte i hela huvudet och jag trodde verkligen att det skulle spricka.
Isen var min värsta fiende från och med nu, och jag gick så långt ut i kanten för att inte komma i närheten av den.
Skorna blev genomblöta av det blöta gräset, men det brydde jag mig inte om, det enda jag tänkte på var att jag behövde få tillbaka känslen i fingrarna.
Kom iaf fram till bussen trots allt, och det var så skönt att sätta sig ner och andas ut.
jag rörde på fingrarna hela tiden för att på något sätt känna rörelsen, men det gjorde ingen skillnad.
Det dunkade i huvudet hela vägen fram till resecentrum där jag hoppade av och fick småjogga till tåget eftersom att bussen varit lite försenad och tåget redan hade kommit in på perrongen.
ju mer jag rörde mig, desto mer dunkade det, och när jag ännu en gång fick sätta mig ner, kändes det som en lättnad.
Väl i Kristianstad träffade jag på Rebecca och vi gick runt en sväng i stan innan matten började.
Just att ha matte efter en sådan händelse är inte precis toppen, men vad kunde jag göra.
Rasmus gav mig en huvudvärktablett för att lindra smärtan, men det blev inte mycket skillnad, men himla snällt tänkt vännen.
Efter matten bestämde jag mig för att gå runt en sväng till på stan för att hitta något att ha på mig på musikfesten.
Men som vanligt hittar jag ingenting och åker tomhänt hem igen.
på gångvägen hem stöter jag på isen igen, och exakt samma väg som jag tog mig till bussen några timmar tidigare tog jag mig även hem, förutom att trilla.
Vilken dag!
Ikväll har jag inte planerat något, och det blir troligen inget att planera heller, stannar nog hemma och kollar på Let´s dance och tar det lugnt.

Ciao!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åhh Jenny så kul att du börjat blogga igen!
Men du det där huvudet skulle jag nog lämnat in på akuten... Du mår inte illa? Det kan ju vara en hjärnskakning. Inte att leka med!
Men jag antar att du känner det bäst själv. Men det var kul att läsa din blogg. Den har varit öde så länge. Längtar efter dej! När du har en stund över måste du ta dig hit.
Kramisar österifrån <3

Anonym sa...

aj, stackars jenny:/ jag höll på att ramla jag med när jag gick till bussen men som tur var klarade jag mig:)

Hehe inte bra att skolan börjat, händer ju bara en massa hemskheter:P

Du får ha det så bra, skönt med helg:) ses snart!:)