Ingen hade misstänkt något, ingen kunde föreställa sig att detta skulle hända, alla var helt ovetande om verkligheten.
Jag fick ett slag i magen när jag fick veta, allt var så oklart.
Alla blev knäpptysta och den mest oseriösa klassen i världen, blev stela som is när skolsköteskan berättade dom tunga orden: " Er klasskamrat Emelie Anoldsson gick bort igår, hon hade akut Leukemi, som är en cancerform som sprids i blodet, och det var så illa att läkarna inte kunde göra någonting". Jag var helt förstelnad, det jag trodde aldrig skulle komma i närheten av mig blev plötsligt så nära. Min klasskamrat dog i cancer, en sjukdom som dödar mängder av människor varje år, den hade tagit sig till Emelie, min nya klasskompis.
Jag var så ovetande, i flera veckor hade jag trott att Emelie hade skolkat, eller att hon redan gått vissa kurser som vi gick nu, och inte behövde gå på lektionerna. Jag var helt ovetande att den glada Emelie skulle lämna oss tre dagar efter att jag hade sett henne lysa som solen.
Just det är så overkligt, hon var i skolan i fredags, lika glad som vanligt, stod jämte mig och vara log, nästa dag, får hon akut Leukemi och dör två dagar efter.
Det är skrämmande, även Emelie var så ovetande om vad som skulle hända henne.
Jag hann aldrig lära känna dig, jag fick aldrig veta om du har syskon som sörjer nu, jag fick aldrig reda på vad du drömmer om.
Hade jag vetat vad som skulle hända dig, hade jag tagit vara på varje minut, jag menar verkligen att ditt leende fick mig att bli glad.
Nu har vi ett minnesrum, ett rum där man bara kan släppa allt och gråta, och lämna kvar det där.
Skriva ner ord och texter som påminner om dig. Du kommer alltid fattas i klassen, du kommer alltid vara den som vi tänker på när vi gör saker.
Du fick inte vara med om det du skulle kunna vara med om i ditt liv, men du är nu i himlen, där jag vet att det finns en som välkomnar dig med en öppen famn. Vi kommer alltid sakna dig här på jorden, och du kommer alltid att ha en plats i klass ES1A, den tomma platsen är din.
" jag hade gjort vad som helst för att få se ditt leende på studenten "
1 kommentar:
Jättefint skrivet Jenny. Det är så jättehemskt när så unga människor dör när det finns så mycket framför dem att upptäcka. Man får alltid en tankeställar när sådant händer. Varje dag är viktig och se till att gör det bästa av alla dagar.
Kram
Pappa Pelle
Skicka en kommentar