Jenny Karlsson

Ibland önskar jag att det stod "kristen" i pannan på mig, så att alla skulle veta, så att alla skulle förstå att vara kristen inte alltid betyder att man måste vara grå & tråkig utan att man även som ungdom kan leva som kristen.
Men ibland är det jobbigt, då folk runt omkring har fördomar om kristna och snackar högt om det när jag är nära, när dom inte vet vad jag tror på.
Jag hatar att alla har fått sån fel bild av kristendomen!
Nästan alla i min omgivning fick en negativ reaktion när jag berättade att jag skulle åka på konfirmationsläger, en gång till. dom tyckte jag var konstig, ja helt knäpp som ville lägga ännu en sommar på att höra tjat om Gud. Dom har haft dåliga förebilder, dålig undervisning och dålig gemenskap.
Jag önskar ibland att alla mina vänner skulle få åka på ett konfirmationsläger och få uppleva det jag fick uppleva, inte bara en massa tomt snack, utan djupa diskutioner om livet, och om det
finns en Gud.. Om det finns en som verkligen är så stor.. om det finns någon som älskar varje liten människa för vad den är.
Dom fick inte chansen att känna efter, försöka tro, utan det var att man skulle konfirmeras för att få presenter, och sen var det inte mer med det.
Mina ledare sa att vill man inte konfirmeras så behöver man inte, dom lovade att man skulle få presenter ändå, dom ville inte att man skulle säga Ja till att leva ett liv med Gud bara för att, utan man skulle verkligen vilja det.

Efter att ha varit på konfaläger i 2 år i rad har jag blivit så mycket tryggare i mig själv, bättre självkänsla, bättre självförtroende.
lärt känna 50 nya vänner och fått lättare att prata i grupp.
Men framförallt, jag har lärt känna Gud, förstått att i alla väder finns han där, han sviker mig aldrig.
Jag har verkligen bestämt mig för att det är Gud som jag ska följa, och jag tror på honom, likamycket som han tror på mig.

Jag älskar verkligen när folk frågar om jag är kristen och om jag tror på Gud, för jag kan så stolt säga ja till det.
Sarah frågade mig det en dag, & la sen till:" jag tror inte Gud gillar mig.."
När hon sa det, visste jag exakt hur jag skulle svara henne, jag visste exakt va det var jag ville få fram, och hon verkade glad för svaret.

Mamma frågade mig för ett tagsen som jag skulle våga stå och berätta om Gud inför mina kompisar, och ganska snabbt svarade jag att ja, det skulle jag nog, men med lite eftertanke blev svaret mer osäkert och jag började förstå att det är faktiskt inte så enkelt, det kräver väldigt mycket mod för att klara det.
Man är utsatt om man är kristen, iaf om man kommer från en by som jag kommer ifrån, man blir lätt trakasserad.
Så fort man är annorlunda, går utanför ramarna blir man utstött, får snea blickar och så vidare.

Jag minns en tjej som gick på min skola förut, hon var väldigt kristen och verkade trivas med det. Men alla var på henne hela tiden, på engång blev hon utstött, bara för att hon trodde på någonting. Det tycker jag verkligen är helt sjukt.

Ibland önskar jag verkligen att det stod kristen i pannan på mig så att alla skulle veta, så att fler skulle förstå att kristendom, det är verkligen inte tråkigt!


Du älskade mig redan innan jag fanns till.
Då jag vet det kan jag förlita mig på din kärlek
och skjuta undan all rädsla