Promenix

Fick ett litet bryt. Grät massor. Ibland blir jag så fruktansvärt ledsen och trött av att livet blev såhär. Att jag fick den idiotiska sjukdomen! Talade med Stoffe och därefter blev jag mycket gladare. Han lyckades säga de jag ville höra! 

Jag måste börja motionera för att kunna gå utan att få ont i knäna. Kunna gå i trappor utan att sucka.

Och jag måste försöka läsa. Så finns det någon som har en lättläst bok är jag väldigt intresserad. Jag måste börja läsa för att kunna plugga sen. 

Ove och jag tog oss en promenad. Och nu är jag trött igen. Men denna gången har jag iaf en förklaring varför jag är trött, och det känns faktiskt skönt. 

Torka tåren, nu jävlar ska jag bli frisk