Sitter just nu i gästrummet och tittar på tv, och halvsover i den underbara fotöljen.
Det kom precis en härlig kvinna hit, och vi pratade lite. Det är så himla skönt, men samtidigt lite konstigt att vi som fått cancer har lite lika bivärkningar!
Kvinnan jag pratade med berättade att hon har tappat känseln i armar och ben, tappar smaken under en tid, och därför haft svårt att laga mat till andra. Sovit och varit allmänt trött när man ville göra så mycket annat än att bara sova.
Funderat ut hur man ska kunna jobba igen när man mått som man mått.
En kopia av alla dom tankarna och bivärkningar jag har!
Det är tråkigt att vara här och behöva få behandlingar, men samtidigt så hjälper det mig så mycket att få prata med någon i samma situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar