Denna helgen skall jag umgås med Sofia och vara med på pixies namngivning. Det ska bli roligt att få träffa familjen som jag har hört så mycket gott om men ännu inte träffat. Det ska bli himla roligt!
På måndag börjar allt igen. Behandling i Lund. Tack och lov får jag så mycket mediciner för 2 veckor, vilket betyder att jag troligtvis kommer må bra under bröllopet. Det ska jag se till. Man ska inte må dåligt bara för att man håller på med behandlingen. Jag ska ta all hjälp och all medicin jag kan få, så jag har möjligheter att må bättre om hälsan blir sämre på bröllopet. Jag SKA va med, så mycket som möjligt!
Igår fick jag bevis på att fast att jag känner mig som den normala Jenny, är jag inte helt och fullt det.
Det bästa spelet jag vet kunde jag inte klara av. "Med andra ord" var det, och fast att jag visste vad det var för ord han förklarade, så kunde jag inte komma på ordet.
Kan inte säg annat än att jag grät som ett barn. Förtvivlan att inte kunna göra det man alltid kunde innan. Att känna sig dum, korkad.
Jag ska fråga läkaren i veckan om man kan få en pedagog eller något som kan träna upp mig.
Trött på att inte vara jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar