Jenny Karlsson

Jag skriver inte bloggen för att folk skall tycka synd om mig och att jag bara berättar negativa saker om cancer.

Anledningen till att jag skriver bloggen är för att jag själv måste bearbeta det som hänt mig under dagen. Men framförallt, att berätta för folk att livet går vidare fast att man fått en sjukdom. Att man måste vara positiv över vad som är positivt, och absolut vara ledsen när man känner för att vara det. 

Det som är viktigast är att man inte fastnar i de negativa, utan att man hela tiden skall sträva sig uppåt. 

Och jag hoppas att ni har förstått att anledningen till att jag varit med i tidningen var just för att jag ville berätta att hoppet inte är slut, ingenting är slut bara för att man fått en sjukdom. 

Varesig man fått diabetes, cancer eller att man bryter benet, menas inte det att du skall dö. Det är just det jag försöker säga till er som läser. Att vara så positiv som möjligt för att gå igenom behandlingen så snabbt och bra som det går. 

Att få höra att jag är en mediaslampa som bara vill ha uppmärksamhet och att jag vill att folk skall tycka synd om mig, fick mig givetvis att börja gråta. 

Det är absolut inte det jag vill få ut ifrån detta.

Att få skriva av sig sina känslor. Att få tänka högt. Att få berätta om min dag och framförallt att få läsa mina inlägg och minnas vad som hänt sen februari då jag började skriva, känns magiskt för mig. 

Det är viktigt att bearbeta.

Men jag gör det verkligen inte för att ni skall tycka synd om mig, och efter att fått träffa flera stycken som berättar att dom läser bloggen minst en gång om dagen, gör mig verkligen jätteglad! 

Och att ni fortsätter läsa tycker iaf jag att det är på rätt håll och att ni förstår vad det är jag vill säga!

Till sist vill jag bara säga att ja, det är väl tur att jag har en kurator som jag kan prata med så att alla andra får slippa höra mina problem, "hon får ju iaf betalt för det".