Det accepterade inte jag. Ja, jag är en hård kvinna som klarar smärta ganska bra, men nu får det vara nog, tänkte jag.
I Lund hade dom sagt att man sövs och att jag slipper vara med under operationen. Lättnad!
Så jag grät som ett barn, tänkte att nu får jag vara i samma smärta igen.
Så nu har jag pratat med läkarna, och dom söver mig. Yes!
Så nu är jag glad igen! Det blir nog bra detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar