Och så vill jag givetvis inte må dåligt. Jag försöker tänka så mycket positivt som jag bara kan, men vissa dagar ligger jag mest och gråter. Som idag.
Samtalet fick mig att tänka att nu blir väl behandlingen uppskjuten, vilket betyder att den kommer hålla på en längre tid, vilket i sin tur betyder att jag aldrig kommer bli färdig. Tungt.
Mamma ringde och jag grät. "Jag skall bara duscha, sen kommer jag!"
Åter igen, mamma får mig verkligen på gott humör! Hon vet vad jag behöver när jag känner mig ledsen och låg.
Fick prata av mig, berätta vad som fick mig att bli så ledsen, tala ut. Därefter kände jag mig bättre. Älskade mamma, du vet vad jag behöver.
Åt mat på Napoli i Olofström. Humöret blev mycket bättre och väl hemma i ramnamåla var allt som vanligt.
Skall tilläggas att underbara Therese som kikade inom stugan i morse också fick mig på bättre humör! Hon kom precis när jag pratat med sjuksköterskan. Alla dessa underbara människor man har runt omkring sig! De är lycka de!
Har även pratat med syster Anna, och hon får alltid mig på bättre humör!
Ja, jag är lyckligt lottad att ha dessa underbara människorna vid min sida!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar