Nästan hemma

Sitter här på mitt rum på avdelning 24. Väntar på att alla doktorer, sjuksköterskor och undersköterskor varit här och pratat och uträttat det de ska så jag kan hoppa in i taxin och bege mig hemåt till blekinge.

3 veckor, underbara veckor att få vara hemma och bara vara. Veta att inte fören 3 veckor (om inget annat oväntat inträffar förstås) behöver jag vara här på sjukhuset, varken i Karlshamn eller i Lund. Det känns underbart. 

Nu vill jag bara att tiden skall gå. Mitt öga har öppnat sig så mycket att jag kan se överallt och det känns väldigt bra. Man blir så pepp bara av att kunna se ordentligt! 

Skönt att bandaget också är borta så jag kan klia mig lite i huvudet och jag är så förundrad att dom kan öppna in hjärna, ta sönder ben och allt och att jag kan sitta utan att det känns något? Kroppen är fantastisk och doktorerna, dom kan verkligen sin sak!

Nu skall jag fortsätta sitta här och vänta på all personal, Och hoppas på att jag snart är färdig så mamma och jag är påväg hemåt!