En månad sen jag bestämde mig för att ta den där skiktröntgen fast att jag mådde så himla dåligt, och som troligtvis är anledningen till att jag lever idag.
För det första är jag så himla tacksam för att min underbara syster har skrivit ett sådant inlägg här, där hon berättar sin version av situationen. Dom fick ju uppleva det jobbiga, det värsta, som jag inte alls har upplevt. Jag var sövd och när jag väl vaknade var jag så glad att få ha familjen här. Sen fortsatte kampen, varje dag. Att bli bättre dag för dag och orka med dagen.
Idag skulle jag äntligen få veta hur min behandling resten av tiden skulle fortsätta. Trodde jag.
Skulle jag få börja med cellgifter, skulle jag operera om hjärnan, är jag frisk nu, har jag tumörer i lungorna?
Jag har så många frågor som jag vill ha svar på som jag trodde att jag skulle få svar på nu, och jag blev så besviken att jag började gråta när läkaren var här. Jag vill ha svar på min behandling så jag kan ge mig kraft att kämpa vidare.
Men jag fick också ett bra svar ifrån läkaren. Jag har bara tumör i huvudet. Det är en fantastiskt! Och nu i efterhand är jag jätteglad för det!
Dom skall göra röntgen i huvudet igen och se hur mycket som finns kvar i hjärnan så dom vet om dom skall operera igen eller hur det blir. Detta blir antingen på fredag och måndag, och därefter får jag vänta till nästa onsdag för att veta hur bilden blev och hur man har tänkt.
Detta betyder att jag ska få åka hem inför helgen och det känns heeelt underbart! Att äntligen få komma hem lite, få åka hem till ramnamåla, för nu har Stoffe och jag flyttat! Hälsa på Ove! Äta på Spice! Allt möjligt! Känns underbart att få komma hem och bara umgås med Stoffe! Min underbara man som jag älskar så sjukt mycket!
Så, dagen som jag väntat på sen i fredags blev inte riktigt som jag hade planerat, jag är väl besviken, men samtidigt är jag så himla glad att jag mår som jag mår och att dom tycker att jag får åka hem på permis. Det ger mig ny kraft att kämpa! Varje dag är en kamp och jag skall klara detta, det finns inget annat!
5 kommentarer:
Kul att du få komma hem hit upp i backarna på lite frisk luft och härligt umgänge med fina människor. många kramar och välkommen till ramnamåla :-)
Men jag glömde ju skriva att det var från era grannar ;-) kram till er allihopa igen
Kram <3
Du är helt sjukt stark. Själv sitter jag i tårar varenda gång jag läser din blogg. Med din underbart positiva inställning & viljestyrka kommer du klara detta galant. Än en gång, beundrar din styrka något enormt! Keep it up! :)
Kramar från Frida i Aussieland
Ja du Jenny, jag förstår din frustration och jag känner likadant när vi sitter här hemma och väntar.
Men vi plockar de positiva bitarna eller hur? Läkarna tycker att du ska åka hem, att du är så frisk och mår bättre av att komma hem. Ta nu och njut i helgen och ladda så med så mycket "gott" du kan så tar vi nya tag nästa arbetsvecka!
Jag älskar dig, min lilla Jännu ❤️
Skicka en kommentar