Jag känner mig verkligen hemma.
Jag bor åter i Blekinge och jag känner verkligen att det är här jag ska bo. Det är en annan attityd på folk ifrån byn än människor ifrån storstaden. Man kan gå runt och hälsa på varandra bara för att ge ett leende. Man kan sitta och prata med en okänd på bussen utan att man behöver ge onödiga blickar över axeln.
En underbar känsla är att jag har 10 minuters biltur till havet. Havet har alltid betytt mycket för mig. Där kan jag andas om något känns tungt. Där kan jag sitta i timmar och bara känna lugnet. Havet är alltid vackert och ger mig alltid positiv energi.
Jag trivs här i Asarum, på froarpsvägen tillsammans med min underbara sambo Stoffe och vår söta lilla Ove.
Jag känner mig hemma i Stoffe. Det finns ingen som får mig att må så bra som han. Tunga dagar ger han mig den positiva energi jag behöver för att rycka upp mig. Vi kan skratta dagar igenom. Vi kan roa oss tillsammans och
ingen av oss behöver offra sig för att den andra ska vara lycklig, för vi är lyckliga tillsammans. Jag är mig själv, Jenny Karlsson rakt igenom när jag är med Stoffe. Behöver aldrig dölja något. För han tar mig för den jag är. Han låter mig vara den jag är.
Jag vet att Stoffe är mannen i mitt liv, det har han varit sen vi var 15 år. Vi visste bara inte om att vår kärlek för varandra aldrig skulle slockna. Letade lyckan någon annanstans men insåg efter vår återförening att det inte finns någon annan.
Känslan när man hittat så jävla rätt är så underbar! Kan inte tänka mig någon annan i mitt liv än Stoffe. Han har allt jag någonsin önskat!
Jag är lycklig i hela själen.
Alla bitar har äntligen fallit på plats.
