Jenny Karlsson

Nu tänker jag skryta lite för jag är faktiskt väldigt stolt.
Jag har aldrig varit tjock, men har som många kallar det en grov benstomme. Jag är lång, har breda axlar och stora höfter.
Jag har alltid sagt att dieter aldrig skulle funka på mig för jag skulle aldrig kunna tygla mig på det viset. Jag älskar mat, sötsaker, läsk och kakor. Och det finns inget sett i världen som skulle kunna få mig att helt utesluta det. För mig är sötsaker en del av livet, och kunde min gammelfarmor och farfar bli dryga 100 år och alltid ätit pärer och gräddsås och mängder av hemmagjorda kakor, så ska jag nog också kunna överleva och ha ett bra liv.

Tillbaka till mig. Jag har aldrig bekymrat mig över min vikt, bara i vissa tillfällen tyckt det varit jobbigt att vara längst och störst jämnt. Men själva vikten har aldrig oroat mig.
Tills den dagen det var dags att sy balklänning. Min faster sydde ju som sagt min balklänning (och jag är så himla glad för det!!) och att i bakhuvudet veta att hon säkert vet min syster Annas mått emot mina (för vår grymma faster sydde ju även hennes klänning några år innan) fick mig att må dåligt. Jag vet inte varför jag började jämföra mig med Anna helt plötsligt, men av någon anledning började jag må dåligt över hur jag såg ut.

Under studenten var jag som störst. Vägde nära 90kg, och enligt mig säger inte vikt så mycket för det varierar så mycket mellan person till person vad som är mycket, men för mig, gick låren ihop till den milda grad att jag fick skavsår om jag bar klänning utan cykelbyxor.

Därefter åkte jag till Strömstad och jobbade som servitris. Och pågrund av jobbet rörde jag på mig hela tiden. Var tvungen att cykla till jobbet varje dag och väl på jobbet satt jag inte ner på 8 timmar. Dessutom åt jag regelbundet , morgon middag och kväll och hade inte tid rent ut sagt att sätta mig och kränga godis.
Efter en sommar där hade jag nått min idealvikt och mådde verkligen bra i kropp och själ.

Men man faller lätt tillbaka till gamla vanor när man kommer hem och när vintern kom var jag tillbaka som samma otränade Jenny som jag var innan sommaren och jag var så fruktansvärt besviken på mig själv att jag inte kunde hålla mig till det som fick mig att må bra. Var arbetslös fram till sommaren och bara det gjorde mig deprimerad och under hela sommaren gick jag inte i bikini en enda gång. Skämdes. Jobbade på steakhouse hela sommaren och självförtroendet började höjas igen och efter att jag fått veta att jag skulle bli förflyttad till den nya restaurangen efter sommaren var jag så himla glad.
Det var dags att ta tag i mitt liv och bli mer hälsosam. Slutade äta godis och dricka läsk i veckorna, och bestämde mig för att endast en dag under helgen tillåta mig att äta onyttigheter.
Äta regelbundet och äta som vanligt folk. Få i sig ordentlig mat utan att utesluta viss mat.
Ta cykeln så ofta som möjligt och ta en extra promenad om jag är ledig. Dricka mycket vatten, äta lite vitaminer och sova ordentligt.
Och här står jag idag, 3 månader senare med ett midjemått som förminskat med 13 cm, gått ner 8 kg och mår fantastiskt bra

Jag kommer alltid vara stor, för det är så jag är byggd, och meningen är inte att bli smal, utan att jag ska må bra i kropp och själ och trivas med mig själv.
Jag har genom jobbet blivit väldigt vältränad och jag har bättre hållning än aldrig förr. Mina ben och armar gör mig stolt och mina lår skaver inte längre emot varandra. Mitt sockerberoende är nästintill borta, visst blir jag liksom alla andra sugna på godis ibland men det ligger på en jämnare nivå nu.
Jag behöver inte längre oroa mig för diabetes vilket jag var i farozonen förut.

Jag är stolt över mig själv och hur jag ser ut idag och man behöver inte leva på morötter och träna på gym 4 dagar i veckan för att bli slim.

Ät normalt, försök hålla dig ifrån godis och annat söt under veckorna och njut en specifik dag istället. Då kommer du inte kunna kränga lika mycket.
Rör på dig regelbundet och strunta i bilen och bussen så ofta du kan och rör på dig i stället.