När man tröttnat lite på sig själv

Jag har i hela mitt liv pratat i sömnen och vaknat upp kallsvettig, helt ovetande om varför jag ligger med fötterna på kudden eller rent av ligger på balkongen mitt i vintern.

Nu har mitt lilla nattproblem börjat störa oskar en del, jag kan skrika på honom mitt i natten att han måste skynda sig ur sängen för en gräshopps-svärm har invaderat rummet (detta hände på Kreta) och vem skulle inte få hjärtklappning av ett sånt uppvaknande?
Inte nog med det har jag börjat bli mer och mer aggressiv när jag sover och kan tydligen vara väldigt kaxig och säga " fattar du ingenting eller?!", "aaah du är så jävla dum" och " du har inte rätt att rota i mitt liv!!!".
Det är mest den aggressiva sidan som skrämmer mig lite. Jag är helt omedveten om vad det är jag säger/skriker och när jag mitt i skriket vaknar upp och tittar mig runt är jag totalförvirrad och förstår ingenting. Det jobbigaste är att när jag väl vaknar skäms jag och försöker rädda situationen genom att låtsas att jag varit vaken hela tiden och försöker förklara vad det är jag egentligen snackar om, vilket aldrig blir succé då jag aldrig minns vad det är jag har drömt eller sagt.

Jag tittade på ett program för några dagar sedan om Nattskräck, och man börjar ju undra om det är det jag lider av...
Såhär står det på Wikipedia om nattskräck:

Nattskräck är en gammal benämning på ett av många tillstånd som kan inträffa och fortgå under pågående sömn. Dessa kallas med en samlingsbeteckning parasomnier (latin för ”nära sömn”).

Det finns många olika typer av parasomnier. Vanligast är de som man kan uppleva i samband med insomnandet (så kallade hypnagoga fenomen i form av ryckningar, ljud- eller ljusfenomen) eller uppvaknandet, då man till exempel kan kännas sig förlamad under några sekunder. Dessa är vanliga även i vuxen ålder.

Särskilt vanliga under barndomen är de parasomnier, som inträffar mot slutet av djupsömnperioder. Det handlar främst om förvirringstillstånd, nattskräck och sömngång och olika blandformer av dessa.
Vid dessa tillstånd beter sig barnet som om det var vaket, fast det i själva verket fortfarande sover djupt. Barnet sätter sig upp i sängen och stirrar med konstig blick. Det kan prata, smacka, dunka, klappa, går ofta upp ur sängen och det värjer sig mot närmanden. Barnet beter sig förvirrat.

Ibland ser barnet alldeles skräckslaget ut och kan skrika hysteriskt. Det är då man kallar det nattskräck, som alltså är en variant av de vanligare enkla förvirringstillstånden.

Attackerna brukar spontant upphöra efter tre till tio minuter men kan vara både kortare och längre än så. Plötsligt ser sig barnet omkring på ett normalt sätt och har då ingen aning om vad som hänt. Sedan somnar barnet oftast mycket snabbt.

Jag börjar verkligen tycka mina nattproblem börjar bli jobbiga och blir så himla arg på mig själv att jag inte bara kan vara tyst och ligga still i sängen som en vanlig svensson.. hm!