Men, idag är jag riktigt trött på det. vill bara lägga mig i sängen och dö en stund, men bara en stund, för antagligen ångrar jag mig redan efter 5 min.
Jag är flummig, jätteflummig.
På bussen till Österäng träffade jag Cornelia, en härlig tjej från psykologin.
Pratade med henne tills hon hoppade av på sjövägen och jag fick åka vidare.
På tal om österängsbussen, finns det en härligare människa än tjejen som skriker att hon ska till färlöv? Man kan inget annat än att bara älska henne, iaf inte jag.
Imorgon är det dags för skola igen, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Som Cornelia beskrev situationen " först är man i ett härligt mode när man bara vill skratta och livet är underbart, men helt plötsligt vänder det och då vill man bara lägga sig och dö". (Det var roligare i situationen, då hon höll kvar sitt leende hela meningen, kul tjej).
Nu när hela inlägget handlat väldigt mycket om Cornelia, så kan jag ju fortsätta.. haha.
Kände mig som en riktig stalker när jag berättade för henne att jag faktiskt läser hennes blogg nästintill varje dag. Det är lite smått pinsamt att erkänna att man följer en annan människas liv, utan att man egentligen inte har någon riktig relation till varandra.
Nu får jag sluta stalka mig... herregud, det är ju pinsamt!
mums, jag längtar till sommaren!
1 kommentar:
Men gulle! Vad glad jag blev! Du är riktigt mysig själv.
P.s var lite rädd att jag skrämt dig med allt pratande. En nervös reaktion.
Skicka en kommentar