Jenny Karlsson

Här sitter jag, i den vita soffan och tittar runt omkring mig.
åt ena hållet ligger pappershögen som under 5 timmar bara växte och växte och nu har blivit så stor att den rasat.
Åt andra hållet ligger läxa, efter läxa efter läxa. bok efter bok efter bok.
I mitten sitter jag, här i den vita soffan och låter tårarna bara rinna.
Jag orkar inte hålla emot, orkar inte ge ifrån mig ett ljud.
Låter tårarna rinna dit dom vill, jag tänker inte stoppa deras flöde.

Vem är jag, vad gör jag här?


Jag fortsätter gråta

vad gör jag när fasaden rinner med tårarna? som ett skepp på ett stormigt hav, vad gör jag då?


Jag har kommit till den delen i mitt liv, när jag inte längre vet vart jag står.
Jag vet inte vem jag är, och hur jag hamnade här jag står idag.

Vad tog jag vägen?

Jag kan inte göra annat än att gråta. jag tappade mig själv på vägen, bortglömd, nertrampad.
Det finns ingen annan här som kan trösta.
Hur kan jag vara överallt och ingenstans?
Känner mig som ett moln som bara flyger över allas huvuden och ser vad dom gör men har inte rätten att säga emot.

Har jag mig själv att skylla? Att jag försvann i lusten och först nu inser att det blivit förmycket av det goda?

Här sitter jag, i min vita soffa och gråter. Tår efter tår, timme efter timme.
Vem är jag, egentligen?
Här sitter jag, jag tappade mig själv på vägen. Jag har varit för självupptagen för att ens se att jag trappat på mig själv.

Frågan är, kommer jag komma tillbaka? Kommer jag bli jag igen?

Jag fann mig själv i musiken, genom att spela timme efter timme.
Vart är den lusten nu? Varför känner jag bara ångest såfort jag ser ett piano?
Varför vill jag bara börja gråta av tanken på att skapa någonting personligt?

Jo, för jag har tappat mig själv på vägen. Ingenting blir personligt utan en person.
Jag är ingen person, jag är ett moln som flyger över allas huvuden.

Jag fann mig i musiken, men nu har jag virrat bort mig.
för många måsten, förmånga krav.
Jag har tappat min lust att skapa, jag har tappat känslan. Jag har tappat mig själv.

Här sitter jag, i min soffa och gråter.
Undra om jag kommer sluta ikväll..