Sinnesro

Eftersom min strålning inte blev av idag pågrund av att dom skulle fixa maskinen, bestämde jag och mamma att ta bilen till Malmö och träffa Sofia och Pixie!

Vi satt och myste och skojade en massa innan vi bestämde oss för att åka till emporia och äta på jensens böfhus. 

Jag njöt ju givetvis hur mycket som helst.

Jag fick träffa mammas kompis, och efter maten åkte Sofia och jag hem igen, och mamma åkte med hennes kompis. 

Vi badade Pixie och sen tog vi de bara lugnt för att jag inte skulle vara så himla trött under kvällen då mamma och jag åkte till sinnesromässan.

De är alltid lika känslosamma och av någon anledning grät jag flera gånger.

När det var slut kom en kvinna fram till mig och sa att jag var så himla fin och därefter kom en man som ville bara krama mig. Jag blev så rörd och fast att jag varken hade talat något om varför jag grät, för de visste jag knappt inte, så ville dom trösta mig och bara ge mig lite hopp och kärlek. 

Det var en underbar kväll, och det var så viktigt för mig att göra detta med mamma.

Det var en känslosam kväll, men det var en underbar känsla att få göra detta. Det betydde mycket. Det som egentligen inte handlar riktigt om mig, så berörde kvällen verkligen mig.

Andra människor som kämpar varje dag för att klara sig, att varje dag är en ny dag och en ny kamp att visa sig själv att man kan klara dagen. Att dom ville ge mig denna kramen och den fina kärlek för att jag skulle få mig att kämpa vidare.

Helt enkelt underbart! Ni anar inte hur mycket detta betyder för mig.